En sommar med friluftsliv i Jämtland

Ifjol fullkomligt exploderade friluftslivet och det är ju superkul! I jämtland märktes det tydligt med fler tillresta som vill uppleva våra vackra fjäll men tyvärr finns det en baksida.

Den frihet vi har tack vare allemansrätten ger oss oändliga möjligheter att njuta av all den natur som Sverige har att erbjuda men när allt fler ger sig ut till de självklara turistmålen så blir slitaget högt. Självklarheter som att ta med sig sitt skräp hem och var man gör sina toalettbestyr lämnar jag till en annan gång för nu vill jag peppa dig till att uppleva!

Jag vill slå ett slag för att vidga vyerna och bege sig utanför leden och kanske din egen bekvämlighetszon. Nu menar jag inte att du ska ge dig ut på expeditioner som kräver både god fjällvana tillsammans med gedigna förberedelser utan jag vill bara väcka upptäckarlustan i dig. Det finns massor med vackra platser som kan bli dina smultronställen bara du är lite nyfiken! Jag brukar börja såhär: Med en karta över det tänka området jag vill åka till (ja, en fysisk karta för det är mycket härligare än en mobilkarta) så sätter jag mig ner med en kopp kaffe och börjar titta. Ska vi tälta så är mina kriterier ganska enkla. En tjärn, å eller sjö med ostlig strand om möjligt för kvällssol och skugga på morgonen samt relativt nära en väg. Allt för att göra det enkelt att bara sticka ut över natten tillsammans med barnen. Fiskekort kollar jag på natureit.se när det gäller fjällvatten och annars så googlar jag för att kunna lösa de kort jag behöver.

Min poäng är att för oss i familjen är det viktigare och härligare att hitta den egna pärlan istället för att kriga om tält- eller grillplatser med alla andra som är på samma plats (som förmodligen hittas på förstasidan när det googlats vandring i Jämtland). Det måste inte vara en vandringsled och det måste inte finnas varken vindskydd eller en cementring att elda i för att få den där friluftsupplevelsen du söker. Kanske är det tillochmed tvärtom? Kanske blir det bättre när du hittat din alldeles egna plats och dessutom blir det betydligt mycket lättare att ta det där morgondoppet i fjälltjärnen när du inte har fem tältgrannar bredvid. Om du lämnat badkläderna hemma alltså.

Jag vill därför slå ett slag för upptäckarlusten och friluftsglädjen samtidigt som vi tillsammans hjälper till att sprida ut oss och låta vissa delar av fjällen få vila i sommar. Så ta fram kartan, ställ på en panna kaffe och hitta din friluftspärla i Jämtland!

Friluftsliv med barn

Hur börjar man ta sig ut, är det krångligt att tälta med barn och varför behöver man en bra plan b?

Jag får massor av frågor om det här. Allt från hur man ska börja till hur en tälttur på vintern går till, så jag och min fru satte oss ner och pratade lite om hur vi gjort och hur vi tänker kring att ha med oss ett par småttingar ut. Vi pratar om hur vi började, om säkerhetstänk när man är ute själv med barn och så ger vi ett bra turtips för förstagångstältaren i Jämtland.

Det här finns nu att lyssna på i podcasten En kåsa kaffe som du hittar där poddar finns eller genom att trycka på knappen ↓

Det bästa skjutstödet är det du har med dig

Detta inlägg är ett betalt samarbete med Nordik Distribution

Ett stöd förbättrar skyttet för alla jägare men det hjälper inte om det ligger kvar i bilen för att det är lite för otympligt att smyga runt med.

Jag gillar prylar. Inte nödvändigtvis de dyraste sakerna och det behöver heller inte vara något tjusigt namn på grejorna. Jag gillar dem av den enkla anledningen att de oftast gör saker lite lättare. Precis så är det med skjutstöd. Jag har gjort egna två-bensstöd, försökt bocka till plaströr för att göra en skjutvagga att ha på ryggsäcken under toppjakten och köpt några olika stöd. Oftast faller det dock på hur smidiga de är. För, det spelar ingen roll hur bombsäkert ett skjutstöd är om det är så krångligt att bära med sig att det istället ligger kvar i bagaget när det är dags att ge sig ut på ett pürschpass. Alla de här problemen tycker jag att Swagger stalker lite löser.

Det här är ett stöd som inte är bäst på något utan istället kan lite av allt. Söker du ett superstabilt och bombsäkert skjutstöd så är det här inte rätt väg att gå utan då kanske du istället ska kolla på exempelvis Bogpod. Om du däremot vill ha ett flexibelt skjutstöd med möjlighet att använda från liggande till knästående och som är så smidigt att det ihopvikt går ner i benfickan på jaktbyxorna är du helt rätt ute!

Det som jag tycker ger det en fördel gentemot andra tvåbensstöd är att det är anpassningsbart då klykan som du lägger förstocken i fjädrar. Du kan med ett lätt tryck uppifrån sänka siktpunkten och därmed kan du lättare följa ett djur utan att behöva flytta på din eller skjutstödets position.

Första gången jag verkligen hade nytta av det här var under en smygjakt tillsammans med min son förra hösten. En smygjakt som resulterade i att vi kröp över en åker i närmare en timme innan vi kom tillräckligt nära för att avlossa ett skott. Här är jag helt säker. Jag hade inte kunnat ta ett skott utan skjutstödet. Hade jag haft med något av mina andra, hemmabyggen eller köpta, så är jag faktiskt osäker på om jag hade kommit till skott just i den situationen. Att detta skjutstöd är så flexibelt och smidigt gjorde helt enkelt att jag hade rätt förutsättningar för att kunna avlossa ett säkert skott. Så numera åker jag aldrig ut på jakt utan mitt Swagger stalker lite.

Pannlampans plats i ryggsäcken

Detta blogginlägg är ett betalt samarbete med Nordik Distribution.

En bra pannlampa bör finnas i var jägare, frilufsare och fiskares ryggsäck och när den inte används så ska den finnas där den är som mest lättillgänglig. I topplocket på ryggsäcken.

Som flugfiskare är den guld värd, speciellt när åldern börjar ta ut sin rätt och ögonen sviker när det gäller mörkerseendet. Som jägare är den ovärderlig när den där råbocken faller precis innan mörkret sluter sig över skogen och du knappt ser handen framför dig. Som frilufsare så hjälper den dig att undvika fällorna i form av tältets stormlinor som du annars ovetandes faller huvudstupa över när det är dags att borsta tänderna och krypa till kojs. Ja du förstår, det är helt enkelt ett måste med en bra pannlampa!

Jag har länge klarat mig med en hygglig pannlampa från petzl som jag fick av min fru för länge sedan. Den lyser helt okej (vilket var skitbra på den tiden det begav sig!), har tre aaa batterier och har hjälpt mig knyta många flugor under skumma nätter i öringåarna. Men tekniken går framåt och ifjol så fick jag en Nextorch mystar från mina kompisar på Nordik Distribution och vilken skillnad det är!

För det första är den uppladdningsbar vilket jag ser som en enorm fördel och för det andra är batteritiden riktigt bra! Lägg till att den dessutom är lätt, sitter bra på huvudet och har en ljusterbar ljuskägla från bred till koncentrerad tillsammans med ställbar ljusstyrka så förstår du att petzl-lampan legat i lådan i hallen sen jag fick den här. Jag tycker helt enkelt att det är en suverän lampa! Den har fått sin givna plats i topplocket på ryggsäcken oavsett vad jag ska ut på och jag tycker den löser alla uppgifter med bravur!

Jag kan varmt rekommendera den här pannlampan oavsett vad du kan tänkas ge dig ut på för äventyr! Och du, se till att du har den lättillgänglig när du behöver den och då är topplocket på ryggsäcken ingen dum idé.

Bäverjakt

Detta inlägg är ett betalt samarbete med Nordik Distribution

När våren vaknar till liv, isarna börjar släppa taget och fåglarna kvittrar till långt inpå kvällarna, då sitter vi där vid åar och vattendrag i sökandet efter arkitekten bakom de mest snillrika och välbyggda dammkonstruktionerna. Bävern.

Jaktåret passerar fort och jaktformerna avlöser varandra i en jämn takt under hösten och vintern innan ett, ibland efterlängtat, uppehåll tar vid och fokus skiftar till solbrända kinder och rödingpimpel. Innan man vet ordet av har dock isarna släppt från land och det går att se spår efter bävrarnas sök efter föda i strandkanterna. Det är nu jakten på bävern börjar.

Jag som jagar i västra Jämtland är förpassad till att utöva jakten efter vår största gnagare under just de här sista härliga vårveckorna i slutet av april och början av maj. Innan dess är vintern oftast i full gång fortfarande och tjusningen med att sitta på bäverpass har inte riktigt hunnit infinna sig men när det äntligen är dags så är det med spänning ryggsäcken packas med kaffepanna och torrkött för de där mysiga kvällspassen vid bäverån.

Vårkvällar vid blanka vatten och med ett svanpar som sällskap gör bäverjakten till en favorit.

Bävern är precis som så många andra djur mest aktiv på natten och jag har haft störst tur just på kvällarna, något som visserligen kan ha samband med min morgontrötthet men jag tycker att det är så härligt att äntligen ha de där ljusa kvällarna igen så kvällsjakten är min absoluta favorit. Du kan med fördel rekognoscera platserna du tänkt jaga i förväg och kom ihåg att ha koll på klockslagen. Bävern är ett vanedjur och det är inte alls ovanligt att se dem simma ut ur hyddan nästan på minuten samma tid som föregående dagar. Innan jag först började med den här njutningsfulla jaktformen så läste jag på, tittade på filmer och försökte lära mig så mycket jag bara kunde om jakten bara för att till sist inse att kunskapen tillgodogör men sig bäst ute i skogen. Inte hemma vid datorn. Förutsättningarna skiljer sig alltid från plats till plats och det som funkar på den lilla ån ringlande genom skogen behöver nödvändigtvis inte stämma för den större ån som kommer ned från fjället. Det som däremot är gemensamt är att de befinner sig i vatten och går upp på land för att hitta mat. Det är givetvis att föredra skott när bävern är på land men ibland kanske det inte är möjligt eller så är det helt enkelt så att jakten bedrivs mer från ett markägarperspektiv än jaktperspektiv. Oavsett anledning så gäller det att vara förberedd och det är ingen dum ide att se till att du är redo för att bärga en bäver ur vattnet. För tro mig, det är inte jättelockande att slita av sig kläderna för att hoppa ner i en å där du i princip får skjuta isflak åt sidan för att simma fram till den nyss skjutna bävern. Det finns helt enkelt smartare sätt att tackla det på.

Goda förberedelser är nyckeln till en lyckad jakt.

Det bästa tipset är att lokalisera aktiva matplatser. Ofta går det att hitta igen dem på de vita snitten av nyfällda björkar och är det en matplats som är i bruk så kan du med fördel placera dig med uppsikt över just den biten av land. Har du tur så kommer bävern dit under ditt pass och du kan hämta bävern utan att behöva doppa tårna i det iskalla vattnet. 

Finns det inte möjlighet att hitta en sån plats eller att tillfället gör att du helt enkelt tar ett skott i vatten så är ett kastspö en enkel sak att ha med sig. Med ett välriktat kast och ett drag med en stor trekrok så kan du dra in bävern mot land för att sedan enkelt plocka upp den ur vattnet. Det klår ett iskallt dopp vilken dag som helst! 

Är ån grund så kan även ett par vadarbyxor vara guld värt att ha med i bilen, på vissa platser så kan en uppdämd å göra att det blir sankmark stora sträckor runt om ån och även här kommer vadarbyxor till stor nytta!

När du nu har gjort förberedelserna och ska ut så är det en sista sak du måste ta hänsyn till. Vinden. Precis som under vilken annan jakt som helst så spelar vinden en avgörande roll för om du ska lyckas eller inte. Ett felplacerat pass och du kommer höra bävern slå sitt varningsslag med svansen innan du ens fått syn på den och då är det ofta bara att packa ihop eller, om möjligt, byta pass. Huruvida det är nödvändigt att smyga råder det mig veterligen delade meningar om men enligt min erfarenhet är det ingen nackdel att vara tyst. Att under knakande och klafsande ta sig ner till en å där det redan är bävrar är ute och söker föda kan även det leda till att de blir skrämda och inte återkommer till den platsen mer under den fortsatta kvällen. 

Väl på plats är det bara att slå sig ner, lyssna till fågelkvittret och vänta för att, förhoppningsvis, upptäcka den karakteristiska ”plogen” i vattnet som avslöjar en simmande bäver.

Bra saker att ha med på bäverjakten:

  • Handkikare. Beroende på hur marken ser ut så är det mer eller mindre nödvändigt men det skadar aldrig att ha möjlighet att upptäcka dem på lite längre håll. Jag använder den HÄR.
  • Pannlampa. Den borde alltid ligga i topplocket på ryggsäcken för att finnas till hands om du behöver leta reda på en skjuten bäver eller bara hitta din väg tillbaka till bilen efter avslutat pass. Jag använder den HÄR.
  • Skjutstöd. I många fall finns det ofta god möjligheter till jägarmässiga stöd under bäverjakten men ibland uppstår det tillfällen då det är svårt att ta ett säkert skott utan. Jag använder mig av ett väldigt flexibelt och lättpackat skjutstöd som jag har ihopvikt i benfickan på byxorna när jag inte använder det. Det hittar du HÄR.

Bäverjaktseventet

Jag har blivit med podcast! Inom kort släpps En Kåsa Kaffe podcast som jag gör tillsammans med två jaktkompisar och i samarbete med Nordik Distribution. Där pratar vi jakt och om den stundande bäverjakten.

Den 13-15 maj kommer vi ligga ute i tält för att jaga, laga mat, hänga på skjutbanan och allt det här kan du vara med på! Det kommer stories, livesändningar, tävlingar och mer kul på instagram @enkasakaffe. Vi siktar på en riktig toppenhelg där jag vill att alla ska få känna sig delaktiga! Oavsett om det handlar om att tälta, jaga, laga mat ute eller annat så har du möjlighet att ställa frågor direkt till mig och oss under helgen!

Det här kommer bli riktigt bra!

Så se till att komma ihåg datumet, följ mig på instagram och var med du också på bäverjaktseventet!

Vinterdrömmen – En ripjakt i jämtlandsfjällen

Efter veckor av planering och ett oavbrutet intag av väderleksrapporter så var det äntligen dags för fjällturen med stort F. För mig en drömjakt i mina hemmafjäll, Offerdalsfjällen, efter vad jag anser vara den vackraste fågeln av dem alla. Fjällripan.

Med mig på turen var Fredrik från Nordik Distribution, en ny bekantskap som jag så långt bara pratat med på telefon, men samtalen hade varit många de veckor som föregick turen så det kändes roligt att äntligen få ses och spendera ett par nätter tillsammans på fjället. Vi möttes upp hemma hos mig i Östersund innan vi lastade in allt i bilen och styrde nordväst, förbi byn Olden i Offerdal och upp mot fjällen vid Övre Oldsjön. 

Det här är en speciell plats för mig, fjäll som jag gått i sedan jag först kunnat gå, myrar som fyllt hjortronhinkar så långt jag kan minnas och fiskevatten som än idag fortsätter att bjuda på historier värda att berätta framför en knastrande eld i vintermörkret. Nu skulle minnesbanken fyllas på ytterligare och med något helt nytt. Vinterjakt på ripa. Något jag aldrig provat förut men länge lockats av. 

Vi parkerade bilen, spände på oss skidor och pulka, ivriga att ta oss vidare in i fjällen till den tjärn där vi planerat att övernatta de kommande två nätterna. 

Rutten in gick genom jaktområdet och vi rekade inför nästa dag under färden, tyvärr med magert resultat men förhoppningarna var fortsatt höga, här och där såg vi färska spår och betesplatser och nog borde vi kunna hitta igen dem. Efter ett par timmar nådde vi slutligen lägerplatsen, slog upp tältet på isen och jag satte mig i tältet för att fiska medan Fredrik åkte en sväng för att reka ytterligare inför morgondagens jakt. Det dröjde inte lång stund innan jag hade fisk kring blänket och efter lite lirkande låg en fin öring på isen. Efter det lutade jag mig tillbaka på renskinnet i tältet och lyssnade till snön mot tältduken tills jag hörde Fredriks skidor utanför. Han hade hittat några platser med färska spår men det var långt emellan dem så det såg ut som att vi skulle få jobba för finna några fåglar nästa dag. 

Under middagen som bestod av älgburgare med ölbrässerad lök, en av fördelarna med att dra packningen på pulka, planerade vi rutten nästa dag. Vi skulle prova kanterna upp mot kalfjället i en av dalarna som rinner ned mot tjärnen och hittade vi inget där så hade vi ytterligare några idéer kring hur jakten skulle fortsätta. 

När klockan slutligen närmade sig 20.00 borstade vi tänderna och kröp förväntansfulla ner i sovsäckarna till den tystnad som bara snövita fjäll kan ge. 

När vi vaknade låg molnen lika låga som föregående dag och med kaffet på uppkok drog Fredrik upp en fin Öring innan det var dags för det vi var där för. Nu skulle jakten börja! Vi bestämde att dela upp oss på varsin sida av en dal, där skulle vi skida längs trädgränsen och mötas upp längst inne. På grund av både lavinrisk och dålig sikt var vi tvingade att hålla oss lågt och kunde inte fortsätta vidare upp på fjället som vi hade hoppats på men det dröjde inte länge innan vi hade färska spår att gå efter. Jag såg att Fredrik närmade sig vad som torde vara en het plats på sin sida och när han kort därefter ringde så bekräftade han vad jag haft på känn. Det fanns ripa i närheten och han hade hört det välbekanta knorrande som vi så längtade efter! Jag hade däremot ingen lycka på min sida utan styrde istället tillbaka mot tjärnen för att ta upp i nästa dal där jag hade förhoppning om att hitta bättre ställen bland fjällbjörkarna på en sadel mellan fjällen. Fredrik skulle fortsätta för att se om han hittade igen de som han tidigare hört.

Jag la några kilometer under skidorna och började känna att jag kanske var på fel ställe ändå, inte ett spår sedan jag vände tidigare, jag började titta upp på motsatt fjällsida och tänkte att där kanske det är hetare. Innan jag nått botten av dalen stötte jag upp en flock som jag inte sett. I ett trollslag var känslan förbytt och det som nyss kändes hopplöst var nu istället en spännande jakt för att se om jag kunde hitta igen flocken. Jag gjorde några slag runt de holmar med fjällbjörkar där riporna försvunnit in men utan resultat. Spanande med kikaren på barblåsta fläckar och i björkarna men vädret gjorde det svårt. Dimman drog in tätare och i takt med det kom också snön. Det här var sannerligen en knepig situation då både jakten försvårades av vädret samtidigt som jag måste ta hänsyn till att vi var långt ute på fjället där det inte finns så stor marginal för att något ska gå snett. Efter att jag stött upp några av riporna igen så tog jag en paus på fjällsidan, spanade av det som gick mot andra sidan dalen och där! Två stycken fjällripor! För att inte förhasta mig igen satte jag mig ner för en paus och skidade sedan efter stråket de flugit. Min finska lapphund Dimma började vädra strax efter att vi passerat dungen de flög igenom och jag förstod att nu är de i närheten. Mycket riktigt, efter att jag skidat ytterligare 50m hittade jag, vad som förmodligen var, en av de ripor jag såg för en halvtimme sedan. Jag var tyvärr inte den ende jägaren i dalen utan där låg en av riporna, alldeles nyss slagen av en rovfågel. Nu började dock sikten bli sämre och med en hungrig rovfågel kretsande dalen kändes det som att jaktdagen lidit mot sitt slut. Jag skidade tillbaka ned mot tältet och en timme senare la jag mig på sovsäcken med spänd förväntan om att Fredrik haft större lycka än mig själv. 

Han hade dessvärre haft samma problem med vädret som jag själv haft även om han vid ett tillfälle faktiskt tagit bössan från ryggen, bara för att se riporna lätta innan han fick tillfälle att komma till skott. Nåja, ingen har lurat i oss att det här skulle vara lätt och trots det dåliga vädret hade vi faktiskt hittat fågel så nu fanns det goda uppslag inför morgondagen. Kvällen spenderades i tältet där vi över en Gin och Tonic funderade på morgondagens rutt. Om vi istället tog en helt annan väg tillbaka mot bilen så kunde vi skida genom dalen där jag sett mest fågel och på så vis kunde vi jaga oss hemåt genom vad som verkade vara det hetaste området. Det här hade goda chanser att bli succé! Ända fram till att vi vaknade och tittade ut genom tältöppningen. I riktningen mot dalen var dimman tät och i takt med att vi packade ihop lägret så försämrades sikten ned till ett hundratal meter. Våra jaktchanser hade helt gått om intet och innan vi var på väg hade sikten decimerats ytterligare till att vi snart såg bara ett 50-tal meter. 

Nu blev fokus istället att hitta hem genom dimman och bössorna fick ligga kvar i packningen, vi var besegrade av fjället och vädrets nycker. Så är det med fjällväder och planer som ursprungligen sett så lovande ut kan snabbt gå om intet. Men trots frånvaron av ripor i packningen på väg hem så kan jag inte annat än att rekommendera en liknande tur. Det är fantastiskt att ge sig ut på fjället och spendera ett par nätter i tält! Det blir på något vis mer äkta att bo där ute, ge sig iväg längre in i jaktområden än vad som skulle vara möjligt på en dagstur och att få vara där på fjällets villkor.

Nästa år kommer turerna för ripjakt definitivt att vara fler och jag längtar redan till nästa tälttur.

Vad som gör en vintertur med två nätter i tält bekväm – Kläder efter väder och aktivitet

Detta inlägg är producerat i samarbete med Woolpower och innehåller produktplacering.

För att vara ute på vintern krävs det lite mer eftertanke än på sommaren. Det blir viktigare med rätt klädsel och att vara förberedd på kraftiga väderomslag. Detta tänkte jag på när jag skrev min packlista som du kan läsa här, men hur gick det egentligen? Vad hade jag med mig som var onödigt och var det något jag saknade? Svaren på de frågorna ska du nu få.

Eftersom kylan gör sig påmind på ett helt annat sätt under vintern så är det väldigt viktigt att hålla sig torr. Det här är ju inte alltid genomförbart och därför är materialvalen lika viktiga som kläderna i sig. Jag väljer därför alltid att använda ull, inifrån och ut, från topp till tå och utanpå detta har jag sedan ett skal som står emot vädret.

Varför just ull? Jo det är ju så fiffigt att ull fortsätter att värma även om det blir blött eller fuktigt. Det gör i sin tur att kroppen håller värmen jämnare. Visst är det bra!?

Vid högre aktivitet som under skidåkningen till tältplatsen eller under jaktdagarna så använder jag oftast ett tunnare underställ och då Woolpower lite. Behövs det så kompletterar jag med en väst eller en tjockare tröja. Vid fikapaus eller stopp så tar jag på mig en packbar dunjacka som jag har med i ryggsäcken.

I lägret så tar jag direkt på mig varma och torra plagg för att inte hinna bli kall när jag stannat. Här är det helt enkelt bäst att klä av sig det nu svettiga tunna understället och byta till ett torrt lite tjockare. Det tunna understället hamnar därför på tork och på mig tar jag nu ett woolpower 200g underställ. Sen är det bara att bylsa på sig så mycket som behövs för att hålla lagom temperatur vid stillasittande.

I sovsäcken

Här blir det lite knepigare och hänger såklart ihop med vad du för sovsäck och liggunderlag som används. Jag har ingen vintersäck och klär mig lite mer än om jag haft en tjockare sovsäck. Först och främst. Torra sockar! Som uttrycket lyder så gäller det att ha torrt på fötterna och under en tälttur är det inget undantag. Sen lånar jag oftast min frus tjockare långkalsonger (som annars oftast ligger i garderoben för de är så varma) och det är ett par woolpower 400g som är grymt sköna! Tänk dig ett par mysbyxor fast i ull. Helt perfekta pyjamasbyxor en natt i vinterfjällen! På överkroppen klär jag på mig lagom mycket och har oftast en tröja nära till hands ifall jag vaknar på natten av att jag är kall. På händerna har jag mina favoritvantar som är ett par ulltorgvantar och sist men inte minst, en redigt tjock ullmössa på huvudet. Det här är för mig den ultimata sovklädseln!

Med de här kläderna så klarar jag dagarna väldigt bra och beroende på antal dagar så kan jag komplettera med ytterligare ett underställ för att ha ett extra som är torrt men är det bara en eller två dagar så räcker det åtminstone för mig.

Det händer med händer

Ett uttryck som min hygienlärare på restaurangskolan flitigt slängde sig med men som jag nu vill applicera på vinterturer. Jag brukar förklara det som så att jag älskar kyla men jag hatar att frysa. Detta gäller inte minst händerna! Blir jag för kall så är det inte längre lika njutbart och dessutom kan jag tycka att det tar lång tid att bli riktigt varm igen. Speciellt om jag är ute på en tur med övernattning. Jag har därför några knep för just detta. Det första är så enkelt att det gäller att ha med några extrapar med handskar så det går att byta till ett par torra. Det andra är skaltumhandskar som är helt suveränt! Det finns olika varianter att välja på där försvarets gamla skalhandske är minst så funktionell men den kan vara lite knepig att lägga vantarna på (hehe!). Jag har ett par från Chevalier som jag är supernöjd med och tänk på att de ska vara stora nog att dra utanpå ett par längdskidhandskar, eller, min räddare i nöden, ett par tumhandskar i ull. Med den här kombinationen av vantar som backup törs jag lita på att jag håller värmen ordentligt och dessutom så kan jag använda ulltumhandskarna i sovsäcken på natten om jag blir extra frusen.

Med de här kläderna så kan jag vara säker på att hålla mig varm på vinterturen och kunna njuta så mycket som möjligt under dagarna i fjällen. Jag hoppas att det är några tips som kan hjälpa just dig och har du några funderingar kring utrustning eller kläder för vinterturer så är det bara att höra av dig!

Vi ses på ett fjäll någonstans!

Torka kött hemma

Det här är lika enkelt som det är gott, allt du behöver är kött, salt, vatten och tid.

Jag torkar av naturliga skäl älgkött men det går lika bra att köpa en bit nötkött på affären. Skär upp den i bitar som är ca 3 cm tjocka. Att skära längs eller tvärs fibrerna är en smaksak men jag skär bitarna längs med för att när jag sen ska äta det så skär jag tvärs över och det blir då lättare att tugga.

Blanda till en saltlag på ca 10%. Det vill säga 9dl vatten och 100g salt. Här kan du välja om du vill tillsätta nån krydda som t.ex några enbär, lite socker eller som i mitt fall; några droppar liquid smoke. Koka upp lagen, låt den svalna helt och lägg i köttet. Det är viktigt att allt kött täcks så jag brukar lägga en assiett eller något på så att det inte riskerar att flyta upp. Låt det sen ligga och dra i ca 3 dygn.

Efter detta är det bara att ta upp bitarna. Var noga med hygienen och använd gärna plasthandskar. Sen trär du upp köttet på snören, ståltråd eller buntband (du vet de där som folk brukar kalla kattstrypare) och häng det utomhus. Jag hänger mitt kött i taket på farstukvisten, där hänger det på nordsida och hyfsat i lä för att inte torka ut för snabbt på ytan. Låt det sen hänga i minst tre veckor, ta ner en bit, smaka av och är du nöjd så är köttet bra!

Nu kan köttet i princip hänga hur länge som helst men när jag är nöjd så vacuumpackar jag det och slänger in i frysen till nästa fjälltur eller jaktdag.