Det här inlägget innehåller information om byxor som har sponsrats i utvärderingssyfte. Åsikterna om dem är mina och skall inte blandas ihop med företagets egen information eller reklam om produkten.

I djungeln av jaktbyxor, den ena med häftigare namn än den andra, stoltserande med membran och funktioner som tidigare varit förknippade med de mest avancerade av funktionskläder så finns det ändå några basala saker det kokar ner till. För mig handlar det om passform och enkelhet. Vilket har landat i två par olika byxor som alltid är på under jakten, eller till vardags också för den delen. Åtminstone tills temperaturen kräver byxor som är betydligt mycket mer varma än vad de är smidiga.

Jag är lite petig med mina kläder. Oavsett om det har med jakt, träning eller friluftsliv att göra så vill jag ha funktionella kläder med bra passform som passar för ändamålet. Lägg till det att jag också är rätt snål, eller kanske snarare ekonomisk, och därför vill jag helst ha ett par byxor som går att använda till fler ändamål än ett. Därför vill jag givetvis att byxorna som passar bra på ett högfjäll i augusti ska funka lika bra under älgjakten i september men också gärna smälta in i omgivningen när jag hämtar barnen på skolan. Det här är av flera anledningar inte alltid kompatibelt men i den mån det går så försöker jag leta det som faktiskt är det.

De byxor jag använder allra mest är utan tvekan mina Lundhags Makke. Med väldigt bra passform, ventilationsmöjligheter, stretch och dragkedjefickor så är det favoriter både på fjällturen såväl som på jakten. Det ska sägas att materialet inte är jättetyst men jag tycker att det vägs upp av de faktum att passformen är bra. Med avsmalnande ben som inte fladdrar eller riskerar att haka i grenar eller dras mot gräs i onödan så blir de faktiskt tillräckligt tysta för smygjakten på råbock i slutet av augusti. Helt klart en suverän byxa! Jag skulle vilja påstå att har du ett par Makke så kommer du snart upptäcka att det kommer vara din mest använda byxa i garderoben. Så bra är den!

När temperaturen börjar bli lite lägre så kommer Makke något till korta. De är tunna och luftiga vilket är bra under sommarmånaderna men när det blir kallare så börjar jag frysa om jag sitter still en stund. Så då byter jag till ett par nya favoriter!

Jag har testat ett par byxor som heter Breathe trousers från företaget Active venture. Det är ett par bomullsbyxor i lite rejälare tyg än Makke vilket gör dem något varmare. Blir de blöta torkar de däremot snabbt igen och även här är passformen bra. Bensluten är något avsmalnande vilket jag gillar och sen har de dessutom en funktion som jag älskar. Knäskydd! I en ficka vid knäet finns det plats för de medföljande knäskydden, precis som på vilken arbetsbyxa som helst. Det här är suveränt! Går du ner på knä så blir du inte blöt rakt igenom och heller inte kall på samma sätt som om du inte har knäskydd. De har två välplacerade benfickor med dragkedja och djupa vanliga fickor utan dragkedja. Tillräckligt djupa för att du inte behöver vara rädd att tappa det du har i fickorna och du slipper ljudet av en dragkedja som öppnas om du sitter på pass.

Jag har använt byxorna från active venture väldigt mycket i drygt två månader och jag är imponerad. Som första produkt från företaget så känns de genomtänkta och välgjorda. Jag är helt övertygad om att de kommer vara favoriter länge och att de tål användning är det ingen tvekan om!

Till skillnad från byxorna från Lundhags så har Breathe trousers däremot inte samma exakta passform. Men det är svårt att hitta byxor som sitter bra med 73kg fördelat på 186cm så jag ska kanske inte vara alltför kritiskt. Till Lundhags fördel så finns Makke att beställa som x-long (finns också som D storlek med kortare ben) vilket gör att benlängden räcker till för mig utan att de blir för stora i midjan och över rumpan. Det till trots så är jag glatt överraskad över att ett par medium byxor från Active venture faktiskt räcker till utan att bli alldeles för vida över rumpan.

Till sist. Är du ute efter ett par bra jaktbyxor så tycker jag att du ska titta bortom specialbyxor i diverse kamoflagemönster. En bra jaktbyxa är en byxa du trivs med, som sitter bra och uppfyller kraven du har. Sen om den är olivgrön eller kamoflagemönstrad kvittar. Huvudsaken är att de är sköna och funktionella. En olivgrön byxa passar förresten bättre när du hämtar barnen på skolan, ska handla den där litern mjölk eller varför inte på after work med jobbet? ↟ Åtminstone i Jämtland ↟

• Kött. Som rubriken lyder så använder du med fördel hjort men all typ av vilt funkar alldeles utmärkt. Det viktiga är att du använder en fin styckdetalj så att köttet inte blir ”tuggigt” utan mört och tunt.
• Champinjoner
• Rödlök
• Romansallad
• Tomater
• Kalvfond
• Kryddor: spiskummin, chipotle, chili, senapsfrön, svartpeppar, salt
• Smör till stekning
• Inlagd jalapeno
• Srirachamajjo
• Vitlökssås
• Tortillabröd

Gör såhär:

1. Skav ner köttet i tunna små bitar. Lägg det i en påse med kalvfond och krydda med spiskummin, mortlade/malda senapsfrön, svartpeppar, chili, chipotle, svartpeppar och salt.
2. Under tiden köttet får dra med kryddorna hackar du upp svampen och grönsakerna.
3. Fräs på köttet och champinjonerna var för sig och var generös med smöret.
4. När köttet och svampen är klar så vänder du tortillabröd över elden och serverar tillsammans med grönsakerna och såsen.

Det här är lika enkelt som det är gott! Gör det hemma på grillen eller ute i skogen och du! Se till att ladda upp med mer än vad du har tänkt för det kommer vara strykande åtgång på den här måltiden!

Och vilken helg det blev! Släktbesök från Mora var bestämt men jag hade förvarnat att jag eventuellt skulle jaga älg både lördag och söndag beroende på vad jaktlaget hade för planer. Det blev bestämt att vi skulle ut på lördag och strax före 07 satte jag mig i bilen, föret var bedrövligt med vass skare så det var varken snällt åt hundar eller smygande jägare som försöker att tyst ta sig ut på pass.

Vid samlingen över morgonens andra kopp kaffe drog jag lotten ”Mammas kurva”. Ett bra pass med, i mitt tycke, det finaste passnamnet på marken. På grund av det skarpa föret var det ingen vits att försöka smyga dit utan jag parkerade helt sonika bredvid passet och såg rumporna på en get med två kid när jag klev ur för att klättra upp i tornet. Ett torn som även det var täckt av en decimeter vass skrapande skarsnö och jag gjorde så gott jag kunde för att föra så lite väsen som möjligt. Sen satt jag där, dryp stilla, och väntade. Efter ett tag hör jag hur det knakar till bakom ryggen och ut i gallringen kommer en ko med kalv smygande. Jag, som vridit huvudet för att se, väntar ut dem lite innan jag vrider kroppen och lyfter upp bössan. Något som givetvis inte gick att göra ljudlöst och leder till att de vinklar lite och börjar trava. Men förbi mig ska dom och jag väntar in en lucka mellan träden där jag visslar fast kalven för ett skott. När kalven sen lägger sig och jag är säker på min skottplacering så väljer jag att skjuta även kon när jag får ett läge på henne.

Jag lyfter upp radion, rapporterar vad som skett och hundföraren väljer att fortsätta såten innan vi bryter. Jag klättrar sen ner ur tornet, tar upp termosmuggen som ramlade ner efter skotten och smsar min fru som sitter hemma med familjen och våra gäster vid frukostbordet. ”Jag sköt precis en kalv och en ko.”

Jag känner när jag skriver att jag fortfarande inte hunnit smälta det riktigt. För mig handlar jakten om så mycket mer än ett avlossat skott men någonstans känner jag ändå att det är där det slutgiltiga sker. Det är då fisken ligger i håven eller steget över mållinjen tas. Även om hela fjällmaran, fisketuren eller jaktdagen är en upplevelse som ofta bjuder på både vackra och spännande upplevelser så är det när fingret ligger mot avtryckaren som det på något vis fullbordas. Åtminstone för mig. Sen är det givetvis en massa olika känslor inblandade i det och för all del inte idel positiva. Det är på samma gång lycka, sorg, lättnad och eufori. Men oavsett kommer jag inte från känslan att cirkeln sluts där.

När vi sen bryter och samlas så kommer det både gliringar och glada tillrop från övriga medlemmar i laget och stämningen är god. Alla är lika glada som mig att det gått bra, att även denna vinter komma bjuda på många goda middagar i var persons hem och att vi tillsammans gjort det möjligt.

Senare bjöd helgen på goda måltider, sällskapsspel och en härlig gemenskap. Vi avslutade det hela med en ruskigt god hjortkebab som vi gjorde på muurikkan över grillen hemma på altanen. Den här ska jag försöka plita ner ett recept på och få upp här för jag rekommenderar den varmt!

Jag vill också passa på att uppmana till att ta vara på ljuset! Det här är en tråkig årstid. Jag vet. Snö och regn om vartannat och dagarna blir kortare i den takt de är förbi, men utnyttja dem! Om än bara för att äta lunch ute på altanen. Det är så värt att få komma ut en stund, andas lite frisk luft och samtidigt känna lukten från en brasa. Då tar vi oss fram till februari med massa nya minnen i ryggsäcken!

Det här är en riktigt vass efterrätt och lika enkel som god! Vi brukar ofta ha med ett mackjärn och göra toast när vi är ute. Några ostskivor, skinka och lite Dijonsenap funkar som en perfekt lunch och jag älskar den krispiga franskan som nästan blir friterad i smöret! Då plötsligt slog det oss. Det här borde gå att göra en efterrätt av! Sagt och gjort blev ingredienserna utbytta och här är resultatet. Ut och njut!!!!

Du behöver:

• Toastbröd/Formfranska
• Nutella
• Banan
• Flytande smör

Bred Nutella på båda bröden. Lägg på några skivor banan. Lägg ihop mackorna och använd rikligt med smör i mackjärnet. In i elden tills de är krispiga och gyllene. Servera som de är eller helst med en rykande kåsa svart kaffe.

Gör såhär:

1. Bred nutella på två brödskivor.
2. Förvärm mackjärnet genom att lägga in det i elden samtidigt som du gör färdigt toasten.
3. Skiva upp banan och lägg på toastbrödet.
4. Lägg ihop mackorna och använd rikligt med smör! Lägg ner toasten i mackjärnet och lägg in det i elden tills den blivit krispig och gyllene.
5. Servera som de är eller allra helst med en kåsa rykande hett kaffe.

Jag avvaktar däremot med min premiär och inväntar kallare väder och fåglar i topp. Där trivs jag som bäst! I vanliga fall brukar jag sticka iväg några svängar och jaga skogsfågel på uppflog tillsammans med vår finska lapphund Dimma. Men då hon är hos uppfödaren med sex diande valpar så får vi spara den jakten till nästa år istället. Om du är ute på fjället och jagar ripa eller smyger runt i skogarna sökandes efter skogsfågel så önskar jag dig en fin vecka!

För mig får den här tiden får istället läggas på skjutbanan, några lockpass efter räv och med lite tur kanske kronhjort. Till årets jaktsäsong köpte jag ett nytt kikarsikte till smyg- och toppjaktsbössan. Nu är den fortfarande rätt färsk i garderoben men än så länge är jag jättenöjd! Kravet var enkla inställningsmöjligheter som targetrattar, en kostnad långt under en månadslön och så bra optik som möjligt för den pengen. Efter mycket läsande av tester, koll på specifikationer och prat med de som kan mer än mig så köpte jag till slut Hawke Endurance wa sf 4-16×50.

Kikarsiktet har justerbara rattar utan lock med en låsfunktion som gör att i låst läge så är de intryckta vilket ger ett mer slimmat kikarsikte och underlättar när jag har bössan i hölsterryggsäcken. Det är också ganska säkert mot olyckliga omställningar av kikaren till följd av att rattarna fastnat eller tagit i något och vridits. Det här känns som en vinnare inför toppjaktssäsongen och har redan tjänat mig väl under årets bockjakt.

Denna magiska kombination av livets goda! Jag ska lära dig hur du gör det här hemma istället för att gå förbi den där hyllan på Ica med prislappar som matchar den finaste av oxfiléer.

Det här är lika enkelt som det är gott, allt du behöver är kött, salt, vatten och tid.

Jag torkar av naturliga skäl älgkött men det går lika bra att köpa en bit nötkött på affären. Skär upp den i bitar som är ca 3 cm tjocka. Att skära längs eller tvärs fibrerna är en smaksak men jag skär bitarna längs med för att när jag sen ska äta det så skär jag tvärs över och det blir då lättare att tugga.

Blanda till en saltlag på ca 10%. Det vill säga 9dl vatten och 100g salt. Här kan du välja om du vill tillsätta nån krydda som t.ex några enbär, lite socker eller som i mitt fall; några droppar liquid smoke. Koka upp lagen, låt den svalna helt och lägg i köttet. Det är viktigt att allt kött täcks så jag brukar lägga en assiett eller något på så att det inte riskerar att flyta upp. Låt det sen ligga och dra i ca 3 dygn.

Efter detta är det bara att ta upp bitarna. Var NOGA med hygienen och använd gärna plasthandskar. Sen trär du upp köttet på snören, ståltråd eller buntband (du vet de där som folk brukar kalla kattstrypare) och häng det utomhus. Jag hänger mitt kött i taket på farstukvisten, där hänger det på nordsida och hyfsat i lä för att inte torka ut för snabbt på ytan. Låt det sen hänga i minst tre veckor, ta ner en bit, smaka av och är du nöjd så är köttet bra!

Nu kan köttet i princip hänga hur länge som helst men när jag är nöjd så vacuumpackar jag det och slänger in i frysen till nästa fjälltur eller jaktdag.

Torrkött görs helst under r-månaderna. När vi nu kommer in i maj så börjar flugorna vakna och luftfuktigheten börjar stiga. Går du dock bet på torrkött så går det göra det i ugnen. Det blir en snabbversion som jag personligen inte tycker blir fullt så bra men det duger. Förfarandet är detsamma fram till torkningen. Då kan du istället sätta ugnsgallret högst upp i ugnen och hänga köttet i det. Sätt temperaturen på lägsta (ofta 50 grader) sätt en träslev i luckan så den är på glänt och kör det tills det är lagom.

Så. Nu kan du torka kött! Lycka till och hör av dig om du har några funderingar!

Det här är en väldigt fin vintertur och en lagom längd för en lugn dagstur. Har du barn med skidvana så är det inga problem att ta med dem. Vi gjorde den här turen med våra tvillingar på fem och ett halvt år och det gick fint.

Turen är ca 10km lång och med en väldigt fin blandning av både uppför och nedför. Den är inte speciellt teknisk men avslutet är ned för slalombacken i Hovde (om du inte vill ta ett spår jämte vägen till stugbyn) så nedförsåkning på turskidor bör du bemästra för att njuta mest möjligt av turen då det även på fjället är några backar att ta sig ned för.

Efter att ha tagit bilen till bydalsfjällen och parkerat vid hovdeliften börjar du turen nere i dalen med att ta skidliften upp i Hovde. Det här får du göra utan liftkort och går att göra med både pulka och hund. Väl uppe så kan du välja mellan att åka ned till nästa lift för att komma ännu högre upp eller så tar du riktning uppåt och höger för att korsa skidbackarna och sedan gå över på sadeln mellan Hovdehögen och knulen nordost om den.

Väl uppe på sadeln så väntar en fin och snäll utförslöpa med en fantastisk utsikt! Du ser bort mot Lunndörren och utsikten är milsvid över böljande mjuka fjäll. Här kan det vara lite blåsigt men när du kommer ned till trädgränsen så är det ganska skyddat så även om det friskar i uppe på sadeln så blir det bättre längre ner. Efter ytterligare ett par kilometer så når du ett tjärnssystem som sträcker sig mot hosjöbotten och vill du fiska så finns det goda möjligheter här. Kristalltjärn är en populär tjärn och ligger längs sträckningen på turen. Fiskekort löser du på natureit.se.

Här bland tjärnarna har du gjort ungefär hälften av skidturen och det finns många fina platser att ta lunchen på, stannar du lite innan du når kristalltjärn så slipper du surret av eventuella skotrar då du fortfarande är utanför tillåtet område för att köra snöskoter.

Sen väntar några vackra och roliga kilometrar på skidorna innan du åter är i Hovde och kan välja att antingen ta skidbacken ner eller spåret ner till campingen. 

Det här är en perfekt tur för soliga vårvinterdagar och lagom långt för att ta med både barn och nyinvigda vuxna på! Om du hittar igen mig på ett fjäll någonstans så får du gärna stanna till och surra lite, jag bjuder på kaffe!

Självklart för vissa och kanske en tröskel svår att kliva över för andra. Jag tror på friluftsliv, fjäll och natur. Alltså med den tanken att jag på riktigt tror att det är nyttigt för oss och därför vill jag att våra barn ska få ha samma anknytning till naturen som jag själv. Enda sättet att göra det på är att helt enkelt ta med dem ut men är det så enkelt egentligen?

Jag tycker att det är det. Det ställer såklart vissa krav och det är tjorvigare att ta med sig barn ut på turen men allt går. Vi får bara anpassa oss lite utefter hur stora barnen är och vad de kräver. Som exempel så hade vi med oss barnen på långa skoterturer redan när de var ganska små, då var det ju bara att packa ner dem i kälken och väl ute så sov de ju ganska mycket. Sen förändras det här hela tiden och då måste vi också göra det. Jag tror att en av de viktigaste grejorna är att inte underskatta barnen. De klarar ofta bra mycket mer än vad vi tror. Våra barn är nu fem år gamla och igår så tog vi med dem på en 10 km lång tur på skidor. Väl medvetna om att vi pressade gränsen för vad vi tidigare gjort på skidor med barn och med liten möjlighet att avbryta tidigare då vi skulle runda ett fjäll och inte hade något alternativ till färdmedel ifall energin skulle tryta helt. Vi hade med oss en packpulka med fika och det skulle gå att sätta ett barn uppe på den men inte utan visst krångel. Nåja, en liten försäkring iaf, sen har vi ju vår fantastiska hund som bitvis fick dra barnen men en lyckad tur krävde ändå att de skulle orka stå på benen hela vägen runt. De gjorde de verkligen och med den äran!

Turen avslutades med åkning ner för en slalombacke för att komma tillbaka till bilen, halvvägs ner för sista branten slog det mig att det kanske var lite väl optimistiskt att åka slalombacke med längdskidor (det är vad barnen åker på) med 10 km i benen. Barnen hade däremot inga betänkligheter utan åkte helt sonika ner och medan vi packade i bilen tog Noa en liten extra sväng ute på isen för han ville inte riktigt att dagen skulle vara slut än. Då hade vi varit ute i sju! timmar.

Nu är det här lite skryt eftersom jag är så himla stolt över våra barn men min poäng är att om vi inte ger barnen möjlighet att försöka och ibland misslyckas så kommer de heller aldrig få chansen att överraska oss. Mitt bästa råd är därför: Ta med barnen ut. Börja enkelt och var inte rädda för att höja ambitionsnivån utefter barnens vana med friluftslivet men det allra viktigaste är ni har roligt på vägen. Vill vi ge våra barn samma glädje till fjällen som vi har så måste vi ge dem de rätta förutsättningarna. Där spelar glädjen en stor roll.

Lycka till nu. Låt barnen imponera på er, skratta tillsammans och njut av vårsolen mot kinderna!