Tysjöarna

Jag gillar det här med att frilufsa nära. Det har inte alltid varit så men barnen förändrade min syn på friluftsliv till det bättre. Förut ville jag alltid åka långt till storslagna vyer och ensamma fiskevatten, även om syftet kanske mest var att tända upp och koka kaffe. Nu är vi bättre på att sticka ut på nära håll när tiden eller orken inte räcker till för att åka långt. Som tur är så har vi ett grymt ställe precis runt hörnet. Tysjöarnas naturreservat med grillplatser på lite olika ställen runt sjön, bra långfärdsskridskoåkning på senhösten och ett myllrande fågelliv på sommaren. Hit sticker vi ibland för att bara komma ut. I söndags så skidade vi iväg till vårt favoritvindskydd med barnen. Vi följde ett dåligt skoterspår och det hade i efterhand varit smartare att gå men det fick vara ett litet test för kommande skidturer med barnen. De klarade testet med bravur. Kämpade på utan större besvär och vi höll chokladpauserna täta tills vi nådde målet. Där gjorde vi hamburgare och kokade söndagskaffet i en vårsol som stundtals lyckades bryta sig igenom molnen. Så grymt härligt!

Bor du i krokarna runt Östersund och inte har varit vid Tysjöarna så tycker jag att du borde göra ett besök!

Woolpower

Outdoorexperten i samarbete med Woolpower har precis avslutat en bildtävling där jag vann! Så grymt roligt! När jag först såg tävlingen så var jag inte säker på om jag skulle ge den ett försök men sista dagen så bestämde jag mig. Jag gick igenom mina bilder och hittade en på min fru som jag tycker är helt fantastisk. En bild som jag lyckades ta när vi var ute och fotade vid stugan där jag verkligen fångade den glädje som min fru sprider. Den bilden tänkte jag. Den skulle jag kunna tävla med. Jag frågade min fru om det var okej och sen la jag upp den. Igår kom beskedet att min bild vann!

Nu ska jag och min fru få åka till Woolpower och sy varsin tröja. Vilket fint pris och vilken upplevelse. Det här är vi taggade inför! Okej, lite nervösa för hur i hela friden syr man en woolpowertröja!? Förhoppningsvis får vi bra hjälp med det men hursomhelst så ska det bli spännande att få göra ett besök i fabriken. Det här ska bli extra roligt också bara för att jag tycker att just woolpower är ett föredöme i branschen. Hållbara produkter, personlig produktion och framförallt, tillverkat i min hemstad Östersund.

Bilden finns att se på Instagram på @outdoorexperten eller på @enkasakaffe. Nu väntar vi med spänning på att få komma till woolpower och förhoppningsvis kan vi få knäppa lite kort där så jag kan dela med mig av upplevelsen.

Mer snö

Igår snöade det i princip hela dan! Skönt att det äntligen börjar bli lite på backen, det är iofs inte i närheten av hur det såg ut ifjol men det är helt okej.

Vi är i stugan och i fredags kväll tjorvade jag mig igenom skogen och körde upp skoterspåret till ”tjänna”. Vi har en liten tjärn bakom stugan ca 1.5 km in som vi aldrig varit till innan förra året men det är ett mysigt utflyktsmål. Visserligen krävs det en del snö för att kunna ta skoter dit men nu är det tillräckligt. Tyvärr inget fiske där men det är nog så mysigt och kaffet blir gott!

Vi gjorde varma mackor, renskavsgryta och kokade kaffe alltjämt under tiden det fortsatte snöa. Den här gången tog jag med en tarp och vilken bra grej det är! Vi spände upp den över där vi satt och fikade och det är väldigt skönt att inte precis allt blir täckt av snö. Skaffa en du med! En billig grej för att höja bekvämligheten och sen fungerar den dessutom utmärkt istället för tält! Jag följer en tjej på instagram som heter @mariabacusyang. Väldigt inspirerande konto! Hon sover ofta under tarp och även nu på vintern. Det här är något som jag måste testa snart!

Sista toppjakten för denna gång

Det ställde sig så att jag blev ledig under dagen igår och då packade jag ryggsäcken, tog med mig vår hund och for till skogs. Jag hoppades på att få se någon fågel i topp men trots något bistra -25 på morgonen och en strålande sol under dagen så ville det sig inte riktigt. Jag såg några betade tallar som var snöfria men vi var nog lite sena förbi den platsen för någon fågel såg vi aldrig.

Däremot är det som alltid så, att jag sällan ångrar en tur. Mina vita blixten fick luftas och så även vår finska lapphund. Som ett yrväder kutade hon runt mig till en början men efter en dryg timme så föll hon in bakom mig och travade i spåren. Snön gjorde givetvis sitt och när vi stannade för att tända upp så la hon sig i snön och sov en stund. Det är så mysigt att ha henne med ut. Vi trivs i lika stora drag och jag känner mig aldrig så knuten till henne som när vi är i skogen tillsammans.

Nu väntar istället pimpelfiske framöver och kanske ger jag mig i kast och försöker locka räv framöver. Vi får se men jag har sett en stor en på en plats i jaktmarken som jag kanske ska göra ett försök på. Även om jag tycker att det är ett oerhört vackert djur så går dem hårt åt rådjuren samtidigt som det är en spännande jakt. Nåja. Det återstår att se hur det blir med det. Pimpelfisket lockar trots allt mer och jag har redan börjat fundera över skid- och skoterturer med fiske på vårisar. Planeringen är viktig, kanske inte så mycket för själva turen som för sinnet. Det stillar mig och skänker lite ro under tiden vädret blir mildare och dagarna blir längre. Det är härligt!

Längtan efter vårsolen!

Okej. Det är nån månad kvar men jag kan inte hjälpa det. Jag börjar alltid längta så fort dagarna blir lite längre och solen börjar titta fram. Jag vill sitta där på sjön med en maggotburk bredvid foten, ett spö i handen och en knastrande eld uppe på stranden. Det längtar jag efter. Vårsolen som värmer och rödingen som (förhoppningsvis) nappar.

Planen är faktiskt att kanske ta med barnen på en tälttur innan snön är helt borta. Det är lite speciellt att slå upp tältet på barmark men att ändå ta sig fram på skidor och kunna ta med pimpelgrejorna för isarna ligger fortfarande. En sån vårvinter håller jag tummarna för.

Än så är det såklart rätt kallt och dagarna är fortfarande korta så vi får ta och njuta av den årstid vi har och elda i kaminen på kvällarna. Det är rätt så bra det med.

På skidor efter toppfågel

En tallskog i januari med bössan på ryggen och ett par vita blixten under fötterna. Det är en tradition som jag och två kompisar har tillsammans. Vi är absolut inga proffs på vad som kallas för toppjakt men vi gillar att vara ute i skogen tillsammans. I år var inget undantag och i söndags var vi ute och skidade. Den här gången var vi bara två av tre men ryggsäcken packades likväl med fika, kamera, dunjacka och kikare för en dag i skogen. Jag måste dock erkänna att det var lite väl motigt när klockan ringde på morgonen, barnen har åkt på en riktigt jobbig förkylning så natten mot jakten spenderades delvis i soffan med min dotter som inte kunde sova på grund av hostan. Även fast det är mysigt att sitta och kolla på tecknad film mitt i natten så låg det nära till hands att ligga kvar under det varma täcket när klockan väl ringde, men som alltid så ångrar man sällan en dag utomhus. Med det i tankarna var det lättare att kliva upp.

c5729773-dfe2-4523-81bd-ad863e16b364

Det var med förväntan som vi gav oss iväg när det började ljusna. När vi parkerade bilen såg vi genast några orrtuppar som satt i en björk, det var en grymt härlig start på morgonen och även om vi stötte dem så kändes det som att det skulle komma att bli en bra dag! Skidorna spändes på och vi stack iväg. Efter ungefär 15 minuters skidande så såg vi de första svarta fläckarna i tallarna, långt på andra sidan av en myr, och med kikarens hjälp kunde jag lokalisera fler. Kul! Vi verkade ha tur med mycket fåglar i topp! Min kompis började smyga sig på dem men när han närmade sig så tog de till vingarna. Jaja, vi åkte vidare längs myren och spanade av området runt innan vi fortsatte genom markerna. Rätt vad det var så stötte vi upp fem tjädertuppar som satt i de låga tallar vi skidade under, vi stannade till och följde flykten för att konstatera att de träade i några frötallar ute på en kalyta. Min tur. Jag försökte hitta en lämplig väg för ansmygning och lyckades ta mig, relativt osedd, närmre tallen. Tjädern satt kvar och jag hittade stöd mot en rotvälta.

Det är en svårbeskrivlig känsla. Ett slags eufori blandat med melankoli på samma gång när jag ser tjädertuppen falla mot marken efter att jag avlossat mitt skott. Det var min första tjäder och det är med ett stort mått av tacksamhet som jag går fram mot tallen för att hämta den ur snön där den ligger. Det är en vacker tupp som jag sedan bär med mig tillbaka till skidorna och platsen där vi tänder upp för att laga dagens lunch och koka en panna kaffe.

Gulaschsoppan värmer gott och det är dags att fortsätta jakten. Skidorna glider lätt på snön och solen är med oss ett litet tag innan den dyker ner bakom fjället igen. Gång på gång så tar jag fram kikaren och spanar över trädtopparna för att flera gånger få se dessa majestätiska fåglar sitta och beta i talltopparna. Att se dem sitta där är givetvis ingen garanti för att vi kan komma tillräckligt nära men det är spännande att se dem och innan dagen är slut så har vi båda två tjädrar fastspända bak på våra ryggsäckar.

a3c5344c-fa73-48dd-bad9-bd525d39bbbd

Det var med trötta kroppar som vi satte oss i bilen igen för att bege oss hemåt efter en fantastisk dag. För det var en sån där magisk dag då allt bara stämde. Flera gånger tidigare så har vi åkt långa sträckor på skidor för att se få eller inga fåglar under hela dagen. Det fina är däremot att oavsett så har våra toppjaktsdagar alltid varit en källa till fina minnen, minnen som jag är lika glad för att stoppa i ryggsäcken som tjädertupparna vi hade med oss hem denna gång. Det är essensen av jakten för mig då upplevelserna kan vara lika starka oberoende av om bössan tagits fram eller inte.

Fiske runt stan

Jag är uppvuxen med fiske, jakt och vara ute i naturen men allt har varit ganska centrerat till att det ska vara i fjällen. Nu bor vi istället i Östersund så det blir lite längre att åka om vi ska ut och fiska bara över dagen. Istället så har jag bestämt mig för att försöka utforska närområdet lite mer. Jag behöver helt enkelt lära mig vad det finns för ställen och det bästa sättet är att bara testa.

I lördags åkte därför jag och min son iväg till ett ställe utanför Brunflo som heter Holmsjön. Vi hade aldrig varit där men det ska enligt uppgift hålla både öring och röding. Det visade sig vara ett jättemysigt ställe och fiskekort finns att köpa på Brunflo sport och fiske. Nu blåste det rätt kallt och något fiske att tala om var det inte men jag tror absolut att vi kommer åka dit igen när dagarna är längre och solen värmer lite mer.

794c1bb6-380c-420a-a5da-bd56085cfa70

Det får bli något slags mål för framtiden tror jag. Att prova lite nytt och upptäcka vad som finns runtomkring istället för att packa sig in i bilen och åka dit vi alltid har åkt.

Välkommen till En kåsa kaffe!

Under våren 2018 började tankarna med det som sedermera kom att bli ”En kåsa kaffe”. Namnet kom sig av den enkla anledningen att jag gillar kaffe. Rätt mycket. Du kanske har sett mina bilder på Instagram och kanske följer du mig redan där? Jag hoppas att jag inspirerat dig genom mina bilder och korta texter där och nu vill jag fortsätta att inspirera även här. Kanske kan jag också ge dig en lite större inblick i vad som är mitt friluftsliv.

Under hösten 2018 så började jag att skriva på frilansbasis åt friluftskanalen.se men jag har så mycket mer jag vill dela med mig av! Det här stället ska få ge utlopp åt det som inte blir artiklar och tanken är att du ska kunna läsa om både stora och små äventyr. Jag kommer att dela med mig av allt möjligt som ryms under friluftslivets tak, allt från jakt, fiske och fjällturer till korvgrillningen med barnen bakom husknuten.

Med det så hälsar jag dig välkommen och hoppas att du kommer njuta av både läsning och bilder.