Självklart för vissa och kanske en tröskel svår att kliva över för andra. Jag tror på friluftsliv, fjäll och natur. Alltså med den tanken att jag på riktigt tror att det är nyttigt för oss och därför vill jag att våra barn ska få ha samma anknytning till naturen som jag själv. Enda sättet att göra det på är att helt enkelt ta med dem ut men är det så enkelt egentligen?

Jag tycker att det är det. Det ställer såklart vissa krav och det är tjorvigare att ta med sig barn ut på turen men allt går. Vi får bara anpassa oss lite utefter hur stora barnen är och vad de kräver. Som exempel så hade vi med oss barnen på långa skoterturer redan när de var ganska små, då var det ju bara att packa ner dem i kälken och väl ute så sov de ju ganska mycket. Sen förändras det här hela tiden och då måste vi också göra det. Jag tror att en av de viktigaste grejorna är att inte underskatta barnen. De klarar ofta bra mycket mer än vad vi tror. Våra barn är nu fem år gamla och igår så tog vi med dem på en 10 km lång tur på skidor. Väl medvetna om att vi pressade gränsen för vad vi tidigare gjort på skidor med barn och med liten möjlighet att avbryta tidigare då vi skulle runda ett fjäll och inte hade något alternativ till färdmedel ifall energin skulle tryta helt. Vi hade med oss en packpulka med fika och det skulle gå att sätta ett barn uppe på den men inte utan visst krångel. Nåja, en liten försäkring iaf, sen har vi ju vår fantastiska hund som bitvis fick dra barnen men en lyckad tur krävde ändå att de skulle orka stå på benen hela vägen runt. De gjorde de verkligen och med den äran!

Turen avslutades med åkning ner för en slalombacke för att komma tillbaka till bilen, halvvägs ner för sista branten slog det mig att det kanske var lite väl optimistiskt att åka slalombacke med längdskidor (det är vad barnen åker på) med 10 km i benen. Barnen hade däremot inga betänkligheter utan åkte helt sonika ner och medan vi packade i bilen tog Noa en liten extra sväng ute på isen för han ville inte riktigt att dagen skulle vara slut än. Då hade vi varit ute i sju! timmar.

Nu är det här lite skryt eftersom jag är så himla stolt över våra barn men min poäng är att om vi inte ger barnen möjlighet att försöka och ibland misslyckas så kommer de heller aldrig få chansen att överraska oss. Mitt bästa råd är därför: Ta med barnen ut. Börja enkelt och var inte rädda för att höja ambitionsnivån utefter barnens vana med friluftslivet men det allra viktigaste är ni har roligt på vägen. Vill vi ge våra barn samma glädje till fjällen som vi har så måste vi ge dem de rätta förutsättningarna. Där spelar glädjen en stor roll.

Lycka till nu. Låt barnen imponera på er, skratta tillsammans och njut av vårsolen mot kinderna!