Och vilken helg det blev! Släktbesök från Mora var bestämt men jag hade förvarnat att jag eventuellt skulle jaga älg både lördag och söndag beroende på vad jaktlaget hade för planer. Det blev bestämt att vi skulle ut på lördag och strax före 07 satte jag mig i bilen, föret var bedrövligt med vass skare så det var varken snällt åt hundar eller smygande jägare som försöker att tyst ta sig ut på pass.

Vid samlingen över morgonens andra kopp kaffe drog jag lotten ”Mammas kurva”. Ett bra pass med, i mitt tycke, det finaste passnamnet på marken. På grund av det skarpa föret var det ingen vits att försöka smyga dit utan jag parkerade helt sonika bredvid passet och såg rumporna på en get med två kid när jag klev ur för att klättra upp i tornet. Ett torn som även det var täckt av en decimeter vass skrapande skarsnö och jag gjorde så gott jag kunde för att föra så lite väsen som möjligt. Sen satt jag där, dryp stilla, och väntade. Efter ett tag hör jag hur det knakar till bakom ryggen och ut i gallringen kommer en ko med kalv smygande. Jag, som vridit huvudet för att se, väntar ut dem lite innan jag vrider kroppen och lyfter upp bössan. Något som givetvis inte gick att göra ljudlöst och leder till att de vinklar lite och börjar trava. Men förbi mig ska dom och jag väntar in en lucka mellan träden där jag visslar fast kalven för ett skott. När kalven sen lägger sig och jag är säker på min skottplacering så väljer jag att skjuta även kon när jag får ett läge på henne.

Jag lyfter upp radion, rapporterar vad som skett och hundföraren väljer att fortsätta såten innan vi bryter. Jag klättrar sen ner ur tornet, tar upp termosmuggen som ramlade ner efter skotten och smsar min fru som sitter hemma med familjen och våra gäster vid frukostbordet. ”Jag sköt precis en kalv och en ko.”

Jag känner när jag skriver att jag fortfarande inte hunnit smälta det riktigt. För mig handlar jakten om så mycket mer än ett avlossat skott men någonstans känner jag ändå att det är där det slutgiltiga sker. Det är då fisken ligger i håven eller steget över mållinjen tas. Även om hela fjällmaran, fisketuren eller jaktdagen är en upplevelse som ofta bjuder på både vackra och spännande upplevelser så är det när fingret ligger mot avtryckaren som det på något vis fullbordas. Åtminstone för mig. Sen är det givetvis en massa olika känslor inblandade i det och för all del inte idel positiva. Det är på samma gång lycka, sorg, lättnad och eufori. Men oavsett kommer jag inte från känslan att cirkeln sluts där.

När vi sen bryter och samlas så kommer det både gliringar och glada tillrop från övriga medlemmar i laget och stämningen är god. Alla är lika glada som mig att det gått bra, att även denna vinter komma bjuda på många goda middagar i var persons hem och att vi tillsammans gjort det möjligt.

Senare bjöd helgen på goda måltider, sällskapsspel och en härlig gemenskap. Vi avslutade det hela med en ruskigt god hjortkebab som vi gjorde på muurikkan över grillen hemma på altanen. Den här ska jag försöka plita ner ett recept på och få upp här för jag rekommenderar den varmt!

Jag vill också passa på att uppmana till att ta vara på ljuset! Det här är en tråkig årstid. Jag vet. Snö och regn om vartannat och dagarna blir kortare i den takt de är förbi, men utnyttja dem! Om än bara för att äta lunch ute på altanen. Det är så värt att få komma ut en stund, andas lite frisk luft och samtidigt känna lukten från en brasa. Då tar vi oss fram till februari med massa nya minnen i ryggsäcken!