Maj är kommen och då startar jakten på vårbock, något som jag haft som drömjakt i flera års tid. För visst är det något speciellt med att komma ut på våren när grönskan spirar, ljuset har kommit tillbaka och fåglarna kvittrar. Att sen få kombinera det med jakt på vildsvin gjorde det här till något alldeles extra!

Tre dagars jakt, samkväm, vildsvinshägn och en god middag. Så såg planen ut när jag anlände till Jim i det lilla samhället i nord-uppland och vi hann inte mycket mer än att äta en snabb middag och ta på oss jaktkläderna innan det var dags för första passet. Planen var att vaka vid en lägda där det fanns god chans för bock samtidigt som grisarna hade varit där senaste veckan och bökat. Jag satte mig i det torra gräset i kanten av åkern, ställde ut bössan på sina benstöd och väntade. Efter en kåsa kaffe, lite torrkött och spanande såg jag plötsligt en, för mig inte så bekant, skepnad komma ut ur skogen 200m bort. Jag kröp ner i det prassliga gräset och la mig bakom bössan medan jag spanade genom kikaren. Mycket riktigt var det ett vildsvin som kom ut en bit på åkern, stannade till, vände tillbaka mot skogskanten, stannade till igen och försvann sedan in i granplanteringen. Spännande! Jag hade ett par bra chanser under minuten jag fick se vildsvinet men osäker på hur de gör med kultingar och i det stora helt ovan med vildsvin som jaktbart vilt så valde jag att avstå. Jag var helt enkelt rädd för att jag på ren okunskap skulle råka skjuta en kultingförande sugga och det var inte en risk jag var villig att ta. Glad över upplevelsen låg jag kvar med förhoppningen att den skulle komma ut igen men istället kom det en bock en kort stund senare som i sakta mak tog sig över lägdan och vidare in i skogen. Här låg jag med bössan och försökte få en bra blick över hornen för att försöka avgöra om det vore bäst att spara bocken men det avtagande ljuset i kombination med sly bakom gjorde det svårt att avgöra, han fick gå vidare.

Glad i hågen efter den upplevelsen åkte vi vidare till en vildsvinsåtel där det varit kontinuerlig aktivitet den senaste veckan, vi kom en aning sent dit och vår bästa gissning är att vi stötte vildsvin på väg in för på åteln var det dött och det visade sig senare att av 7 kvällar var vår kväll den enda de inte varit där. Det här gjorde däremot ingenting för när vi satt i vakkojan och väntade tänkte jag både en och två gånger på att det vore nästan lite snopet att skjuta på en lerig åtelplats när jag bara ett par timmar tidigare haft en så fin upplevelse på en grönskande lägda i kvällssolen.

Nästa dag blev det en tidig morgon utan resultat, vi kollade av ett par platser men såg bara en älg och några rådjur, inte skymten av någon gris men det var en vacker morgon med strålande väder. Mitt på dagen hade vi stämt träff med Fredrik på Gestrike vilthägn för att släppa Jims gråtysk Blaser så en välbehövd tupplur senare var vi på väg norrut. Det här var riktigt kul att följa med på! Jag har tidigare bara sett youtubeklipp när det släppts i hägn och aldrig riktigt förstått hur det fungerar och om det verkligen blir realistiskt, nu vet jag. Det måste vara ett alldeles ypperligt sätt att både prägla en jakthund på det vilt man ämnar att jaga samtidigt som man själv får en känsla för hur hunden jobbar. Helt suveränt! Jag provade att smyga in med kameran för att få en bild på hunden när den jobbade med vildsvinen men det var en utmaning! Inne på 20m såg jag bara hunden skutta runt i slyn och det vissna fjolårsgräset innan jag till slut stötte grisarna så jag gav upp den tanken. Hur ska man ens kunna skjuta under ett ståndskall!?

När det var dags för kvällspasset igen fick jag sitta i samma åkerkant som tidigare. Nu var jag ännu mer förberedd på eventuell gris och jag hoppades även få en skymt av bocken från föregående kväll. Grisarna lös dock med sin frånvaro men bocken dök upp, 30 min tidigare än dagen innan och lite närmre min position så jag fick en god blick över honom innan jag valde att ta skottet. En fin, lite äldre bock som både jag och Jim var nöjda med som avskjutningsbock. Min gissning är att det var han som hade reviret där eftersom han var både punktlig och hade en get med i släptåg båda kvällarna, nu är förhoppningen att det kommer en ny stark bock och tar över reviret.

Efter den lyckosamma kvällen valde vi att ta paus dagen efter. Jag hade tagit med mig en låda med råvaror hemifrån Jämtland för att bjuda tillbaka för gästfriheten och lagade middag på Öring och kronhjort innan vi tog en viltspaningsrunda med bilen innan solen gick ner. En perfekt avslutning på vilodagen.

Söndag morgon ställde vi klockan på 03.00. Nu hade vi ett bra uppslag, en stor åker där bonden precis sått ärtor borde locka till sig vildsvin och dessutom på en mark som är perfekt att smyga runt på. Riktigt kul då smygjakten är en favorit och jag lätt blir rastlös av att sitta på pass för länge, det här kändes som en bra avslutning på jakthelgen! Vi smög av några småbitar i det frostiga gräset innan vi gick ner i kanten på en stor åker, när vi precis kommit fram stötte vi en råget på långt håll, på något vis hade hon sett eller hört oss trots avståndet och sprang skällandes upp i skogen men vi hann inte gå många steg innan det helt plötsligt kommer ut en bock 300m bort, vi stannar och när bocken skyms av det gamla gräset som sticker upp ur ett dike smyger vi en bit åt sidan. Där lägger vi oss ner bredvid varandra med förhoppningen att den kommer över diket och åt vårt håll. Mycket riktigt, en kort stund senare kommer den ut framför oss 150m bort och börjar gå rakt emot oss. Jim kollar med mig om jag vill skjuta och när bocken kommit in strax under 100m väljer jag att ta skottet för att inte riskera att den får vind av oss och kastar av. En helt fantastisk upplevelse att dela med en jaktkamrat och än roligare att vi låg där i gräset bredvid varandra. Efter det tog vi god tid på oss med kaffe och macka i morgonsolen innan det var dags att packa ihop grejorna och styra kosan mot Jämtland igen.

Det här var verkligen en toppenhelg med roliga och minnesvärda upplevelser! Hela grejen är mäktig och för mig som mestadels spenderat min tid hemma i Jämtland blir det något extra. Landskapet ser annorlunda ut, annat och (ofta) mer vilt i kombination med att våren kommit bra mycket längre där nere i början av maj gör att det går att likna vid en utlandsresa. Det får kanske bli en lärdom, jaktresorna utomlands får stryka på foten lite för det finns så mycket att uppleva hemma i Sverige. det är ju faktiskt bara runt hörnet.

Tack Jim för en fantastisk helg!