I samarbete med Addnature.

Upptäckande är härligt och en stor del i mina fjällturer. När vi var ute på några skidturer för en tid sedan så började vi lite skämtsamt kalla det för Columbus-syndromet. Att hela tiden vilja se vad som finns bakom nästa kulle och bakom nästa fjälltopp.

Sällan är det därför en led som tar oss till vårt mål, vi tar istället sikte på en punkt på kartan som ser spännande ut och sen går vi. Något som ställer högre krav på packningen och att vara förberedd på det plötsliga. Så innan vi ger oss ut i fjäll och skog på vårt upptäckande finns det några grejor jag alltid tycker borde vara med i ryggsäcken. Tänk dig sånt som du aldrig ska lämna hemmet utan och som alltid borde ha en given plats i packningen. 

Vattenflaska.

Sommar som vinter. Kort som lång tur ska den alltid vara med och lättillgänglig i säcken. Eftersom jag nästan enbart befinner mig i marker där vattnet är drickbart behöver jag inte tänka längre än så men för de som är utomlands eller i de södra delarna av sverige så har jag förstått att ett vattenfilter kan vara ett viktigt komplement. Här finns det väl bevandrade människor som kan tycka till om båda märken och användningsområden, jag är dock inte en av dem. Men pratar vi just vattenflaskor så finns det ett par punkter jag tycker är viktiga, nämligen värmetålig samt köldtålig. Vi börjar med den första. 

Jag har i alltid en bra vattenflaska i packningen, de här rackarna är praktiskt taget oförstörbara och min trotjänare ser ut som den gått igenom ett krig men hänger fortfarande med. Det jag menar med värmetålig är att den ska klara det klassiska värmeflaskatricket för sovsäcken. Oavsett årstid kan det bli kyligt om natten och speciellt i fjällen. Då är det helt suveränt att avsluta kvällen med att fylla vattenflaskan med hett vatten från ditt kök och sen stoppa den i fotändan av sovsäcken. En bra flaska klarar det utan att läcka men om du vill vara på den säkra sidan är det alltid klokt att stoppa ner den i en drybag för att eliminera risken för läckage i sovsäcken. 

Köldtålig då? Jo, jag har gjort tillräckligt många dagar på skidor med slush eller en helt igenfrusen vattenflaska för att ha tröttnat på det. Idag finns det grymt en grymt bra lösning med isolerade vattenflaskor. Superbra och fyller man den på morgonen en kylig dag med ljummet vatten så behöver du inte få en brain-freeze när du tar upp vattenflaskan. Helt suveränt!

Karta och kompass.

Smartphones, gpser och Crocodile Dundee trick i all ära. När allt annat misslyckas så är det kartan och kompassen som kommer att ta dig hem. Lämna inte leden utan de två verktygen så kommer du aldrig att gå vilse. Det är en ganska bra devis och det är en trygghet att ha med på tur förutsatt att du vet hur du använder dem. Ska du prioritera bort en av dom, gör inte det!, så är det kartan. Med kompassen kan du ta ut en riktning och följa den utan att avvika. Jag läste någonstans för länge sen att alla tenderar att dra åt något håll, jag vill minnas att kvinnor oftare drar åt vänster och män åt höger, jag vet inte om det ligger någon sanning i det men jag har lärt mig att om jag går i mörker eller dimma, utan något att ta sikte på så hamnar jag till vänster och går till slut i en cirkel. Om det är min kvinnliga sida som ger sig till känna eller om det inte ligger något i ovanstående påstående låter jag vara osagt. Poängen är att det här tror jag gäller de flesta oavsett hur bra man anser sig vara på att hålla kursen och kunna orientera sig och därför är kompassen så viktig om du beger dig utanför vandringslederna.

Pannlampa.

Jag sticker helt enkelt aldrig ut på tur utan den! Det kommer, ofelbart, alltid gå snett och dagsljus kommer bli till svarta natten den gången pannlampan inte ligger fulladdad i topplocket på ryggsäcken. Tro mig, jag har varit med om det förr. En tur som bara var planerad som en kort dagstur tog en vändning och slutade med nattvandring tillbaka till bilen. Det är både jobbigt och utsätter dig för onödig risk, speciellt om du vandrar utanför lederna. Därför är nu pannlampan alltid med i min packning oavsett hur planen ser ut från början. Här finns det olika märken och varianter men det jag lägger vikt vid är att den är ganska lätt, att batteriet räcker länge och att den är uppladdningsbar. Effekten då kanske du tänker? Jag tycker inte det är lika viktigt, för att kunna lysa upp stigen framför fötterna behövs inte särskilt mycket ljus, då är antalet timmar den kan lysa mycket viktigare för det spelar ingen roll om den lyser som en strålkastare om batteriet bara tar dig halva vägen hem.

Snacks.

Du som har barn har förmodligen redan fickorna fulla med både russin och chokladkakor och faktum är att jag var rätt dålig på det här innan vi själva fick barn. Nu har vi istället obligatoriska chokladstopp på några av våra vanliga turer och skulle vi skida mer än några meter förbi den där krokiga tallen så vet jag att jag kommer höra ett rop från något av våra två barn; ”pappa, är det inte chokladpaus här!?”. Barnen har lärt mig en viktig läxa. Snacks. En humörhöjare närhelst den plockas fram och en moralhöjare när det börjar bli kärvt. Numera köper jag ofta ett par små chokladkakor när jag är på väg till kassan i mataffären och går förbi korgen där det står 3 för 25:-. Ett par hamnar direkt i topplocket på ryggsäcken och resten förpassas till skafferiet där de får ligga tills nästa tur med familjen. Hur bra som helst!

Laga och fixa.

Du som läst mina packlistor känner till min mcguyverpåse. Den lilla påsen med småprylar som kan bli en räddare i nöden när det kniper. Den här ska du lägga ner några saker i som är anpassade för din utrustning och typ av tur men jag tänker såhär: Vintertid på skidor är ett av de största möjliga uppkommande problemen att en bindning går sönder. Att pulsa hem genom snön kan vara oerhört jobbigt och är du långt från närmsta skoterled eller väg kan det vara så illa att du måste övernatta om det inte går att åka skidor tillbaka. Därför har jag alltid ett par små spännremmar i min nödpåse. I värsta fall går det att helt enkelt remma fast pjäxan på skidan. Det kommer inte vara jättebekvämt och det kommer inte vara en enkel skidtur tillbaka men det kommer att gå. 

I samma påse packar jag också ner; lagningstejp för liggunderlaget, ett par meter paracord (snöre), några tändkuber, en extra tändare, liten tång och lite ståltråd. Med de här små grejorna löser jag de mest akuta grejorna och kan se till att små problem inte blir stora.

Nu är du rustad för att ta dig an stigarna bortom ditt kända och ge dig ut på upptäcksfärd! Ett sista råd vill jag dock skicka med dig och det är något jag också lärt mig av våra barn. Att se på fjällen och skogen med öppna ögon. För mig betyder det att pricken på kartan vi siktar mot inte längre är lika viktig utan att det är helheten som betyder något. Den porlande bäcken, det gamla trädet, djuren vi ser och Rautjoxas nyfikna besök vid fikapausen. Så ge dig ut och upptäck och försök att göra det med hjärta och glädje, gör det för din egen skull och gör det för att du är nyfiken på det du inte sett än.