I somras åkte jag och min fru till Lycksele för att lära oss mer om långhållsskytte och för att skjuta tillsammans med Erik från Nordik distribution. Det här blev ett bonusavsnitt i podcasten ”En kåsa kaffe” som vi släppte efter besöket och där tog jag upp fördelarna med att öva på längre håll även om det är inför älgjakt eller annan jakt där hållen sällan blir särskilt dryga. Ett av mina argument är att det kan uppstå situationer med påskjutna djur där enda möjligheten kanske är ett skott på långt håll och då gäller det att vara förberedd. Det är vi liksom skyldiga till.

Förutom det faktum att jag övningsskjuter och kontrollskjuter på avstånd ut till 300 meter så försöker jag ha det här i bakhuvudet när jag kommer ut på pass och förbereda mig så gott jag kan. Det kan t.ex vara att ta ut riktpunkter med en avståndsmätare men också att jag alltid har med mig någon form av skjutstöd om jag inte sitter i ett torn där jag kan ta stöd. Allt för att ge mig så bra förutsättningar det går till ett bra skott. Det här är viktigt för mig och även om det inte helt går att eliminera riskerna med ett dåligt skott så vill jag känna att jag gjort det jag kan utan att lämna saker åt slumpen. När jag publicerade poddavsnittet så var allt det här bara i teorin, aningen långsökt men ändå något jag såg som viktigt och absolut inget som jag trodde att jag själv skulle ställas inför inom en överskådlig framtid. Ända tills årets första älgjaktshelg.

Först och främst har jag två olika kikarsikten till den bössa jag oftast använder och kan skifta mellan de två med snabbfästen. En 4-16×50 som jag använder på all smygjakt och på toppjakten. Den har ballistiskt torn med möjlighet att snabbt vrida upp för avstånd och jag har märkt ut tornet för den ammunition jag använder. Jag har också en 1-4×30 som är ett perfekt älgjaktssikte när hållen inte blir så långa och det kan vara bra med lägre förstoring än 4ggr. På andra älgjaktsmorgonen bytte jag från 4-16 till 1-4 bara för att den lågförstorande är smidigare och det sällan skjuts över 100 meter på våra marker, något som jag ångrade lite under eftermiddagen då jag satt i kanten på en stor kalyta.

Rätt vad det var så var en älg påskjuten och skytten ropade på radion att älgen gick åt mitt håll. Det här i sig är väl inte direkt jätteovanligt då en älg, trots direkt dödande skott, kan gå en liten bit innan den lägger sig så det var ingen anledning att börja oroa sig. När jag sen ser en älg komma ut ur skogen på andra sidan av hygget, i rak riktning från skytten och i övrigt överens med beskrivningen så förstod jag däremot att nu gäller det att tänka snabbt. Det första jag reflekterade över var att älgen inte haltade, på grund av avståndet såg jag inte några övriga tecken på att den var påskjuten men all info stämde och jag tyckte att den betedde sig lite desorienterat när den sakta gick i hyggeskanten. Många tankar hann fara genom huvudet och jag dividerade fram och tillbaka om det var så att jag borde skjuta. Jag la mig ner i lingonriset med en stubbe som stöd och tog ut avståndet till hyggeskanten. 340 meter. Det är långt och jag vred upp kikaren på 4ggr förstoring riktade in mig på älgen och funderade igen. Borde jag skjuta? Risken finns att vi efter skottet kommer ha två påskjutna älgar. Allt det här sker ganska snabbt och jag inser att nu finns det inte längre någon tid att vinka på, några sekunder till så kommer älgen vara skymd och jag måste fatta ett beslut. Tid och riktning är korrekt, älgen ser något desorienterad ut och beskrivningen av den stämmer. Ja, det här ska gå och det ska vara rätt. Sen riktade jag in mig för att kompensera för droppet på kulan och tryckte av. Jag såg ingenting som tydde på en träff då jag tappade älgen som hastigast efter skottet och sen gick den vidare in i skogen, stannade där jag såg lite päls genom en lucka och sen försvann den. Efter det ropade jag på radion vad som skett, talade om att jag faktiskt inte vet om jag träffat men att känslan är att älgen ligger inne i skogen. Jag bad även passaren som satt ovanför att göra sig redo ifall min känsla är fel. Nu kom några nervösa minuter, fortfarande osäker på om jag skjutit tillräckligt bra, om det var samma älg och vad som skulle hända nu satt jag och inväntade jaktledaren som var på väg med hunden. Han kom ner till mig och jag förklarade vad som skett innan han gick iväg för att spåra älgen medan jag stannade kvar, redo ifall älgen skulle komma ut åt mitt håll. Kort efter att han gick in i skogen där jag förklarat att älgen försvann så hör jag på radion att älgen ligger och några sekunder senare är det bekräftat att det är den påskjutna älgen som jag skjutit på. Det här var en så otrolig lättnad att höra! Mitt skott hade tagit lite långt bak men hade nog räknats som en träff på älgbanan och jag tackar min lyckliga stjärna för att jag övat tillräckligt för att faktiskt ligga inom träffområdet på älgen.

När vi sen tagit reda på älgen, avslutat dagens jakt och jag är på väg hem så är det med en olustig känsla i kroppen. Jag tycker det här var en ganska jobbig upplevelse. Det var så många variabler att ta hänsyn till, kort betänketid och så mycket som hade kunnat gå snett att jag hoppas att jag inte kommer behöva uppleva det igen. Nu gick allt bra och det är trots allt lite lustigt att jag själv nu skulle befinna mig mitt i just den påhittade situation jag använt som argument för att få fler att öva skytte på långt håll. Det hade jag aldrig kunnat föreställa mig!

Kontentan är såklart inte att jag är någon mästerskytt. Det är jag absolut inte och det hade räckt med några grässtrån någonstans på det där stora kalhygget för att min kula aldrig skulle ha nåt fram till älgen. Nej det jag vill att folk ska få med sig är precis samma sak som jag sa i podcastavsnittet. Du kan hamna i en situation då du måste ta ett skott på ett avstånd du aldrig skulle skjuta på under normala omständigheter och då är det upp till dig att vara så förberedd du bara kan inför uppgiften. Så min uppmaning är; när du är på skjutbanan, skjut några skott på 200m också och se hur mycket jaktammunitionen sänker kontra ditt vanliga inskjutningsavstånd. Bara med den detaljen så ger du dig själv avsevärt mycket bättre förutsättningar att förvalta ett liknande läge på bästa möjliga vis.

Nu vill jag önska dig en fortsatt fin jakthöst och kom ihåg! Övningskjut mycket och på olika vis så ger du dig själv så goda förutsättningar som möjligt inför alla situationer som kan uppstå under jakten.