Det här är något som jag inte varit särskilt sugen på för även om jag uppskattar ensamheten och att få vara själv har jag alltid känt lite olust inför att sova själv ute samtidigt som jag gärna vill dela upplevelsen med någon annan.

Det har däremot vänt lite de senaste åren med två små barn då det helt enkelt varit krångligare att ta sig iväg på de där lite längre turerna och ändå få till det njutbart tillsammans med barnen och då har jag valt att göra det ensam. Nu blev det en sån gång då det passade bättre att fara iväg ensam över vidderna och jag tror att jag äntligen vuxit in i ensamtältandet. Eller ja, något så när iaf, Dimma är givetvis med som den trogna följeslagaren och jag både rådfrågar om tältplats och om det är dags att äta när vi är där ute tillsammans. Det trivs jag med, även om det kanske skulle te sig en aning märkligt om någon hörde det där uppe på fjället.

Efter ett sportlov som, för oss var det första med barn nu när de börjat första klass, var en vecka full med fjäll och roliga utomhusaktiviteter i bra väder såg jag på väderleksprognosen att det skulle komma ytterligare två riktiga pangdagar i fjällen. Du vet, såna där man inte kan vänta sig att få så många gånger per säsong och som det gäller att ta tillvara på. Det kändes dock lite gruvsamt att fara själv men vädret och upplevelsen lockade så då packade jag tält och utrustning i bilen, lämnade en färdrapport till min fru och satte av. Området jag skulle till har jag varit i förut men med skillnaden att jag vänt ner samma väg, nu siktade jag längre in och ville runda ett fjällmassiv för att ta mig till en plats jag inte sett tidigare. Det visade sig vara en riktigt bra plan!

I strålande solsken kunde jag skida i t-shirt hela vägen upp på kalfjället, ta ett par rödingar i tjärnen och sätta upp tältet när solen började sin bana in bakom nästa fjäll. Det var helt makalöst vackert och där och då saknade jag någon att dela ögonblicket med, för det är helt enkelt så att vyerna över fjällen är svåra att förklara och ännu svårare att förmedla i bild. Ett vintervitt fjäll som är både kargt och levande i samma ögonblick och där solen sakta skiner sina sista strålar för dagen över fjälltopparna. Ja, det måste upplevas.

Även om solen värmt gott under dagen blev jag snabbt påmind om att vi fortfarande bara befinner oss i mars så när jag kröp ner i sovsäcken hade det börjat bli ganska kallt. Jag skulle tro att det var runt -15 på natten men i tältet hade jag och Dimma det bra. Till henne har jag ett renskinn hon får sova på och jag som envisas med att inte ha en ordentlig vintersäck, och heller inte följa mitt egna standardråd att använda dubbla sovsäckar, frös faktiskt lite när jag låg i min 3-säsongssäck nedstoppad i en fjellduk. Men vet du vad, när jag på morgonen öppnade tältduken och blickade ut över fjället så spelade inte nattens kyla någon roll för jag vaknade till en strålande vacker morgon på fjället!

Då var det dags att äta frukost innan färden skulle gå vidare genom fjället, men morgonen tog längre tid än beräknat när jag via telefon fick ett oväntat och mycket sorgligt dödsbesked. En man som jag kände för länge sedan och ser väldigt mycket upp till hade gått bort i stilla ro på ett fjäll inte alldeles långt ifrån där jag själv var. Jag grät i min ensamhet, mindes honom och tänkte på det jag skrivit bara kvällen innan; ”tänk om alla kunde få stirra ut över ett fjäll och lyssna på tystnaden ibland. Jag tror på riktigt att världen hade varit lite vänligare då.” Kanske hade fjällen den inverkan på honom, för han är en av de vänligaste människor jag mött i mitt liv. En man som gjorde världen bättre och som jag ska minnas i mitt hjärta ända till den dag då det är min tur att gå till andra sidan. På något vis var det både poetiskt och sorgligt att jag satt där ensam på ett fjäll och tänkte på honom, han som hade gjort precis samma sak för sista gången bara dagen innan. Tack för allt du gjorde och för allt du gav.

Med alla de här tankarna i huvudet var det till slut dags att skida vidare och jag packade ner kök och prylar i pulkan igen och strävade inåt. Planen var att gå genom en dal mellan två fjäll vidare mot ett annat vatten och det visade sig vara ett vackert vägval. När jag började närma mig tjärnen så fanns det en liten mellantopp där det var bart och då bestämde jag att skida upp på den för att luncha i solen med en helt makalös utsikt åt båda håll längs dalen. Det var crescendot på turen kan man säga för när lunchen var uppäten och jag funderade på att sätta mig och fiska en stund nere på tjärnen kom molnen in och då valde jag istället att skida vidare mot bilen. Klockan hade blivit ganska mycket eftersom jag hade kommit iväg sent och med 10km kvar kändes det som ett klokt beslut.

Det här blev en sån tur jag hade hoppats på och jag skulle nog påstå att det var min allra första natt i tält som jag ensam somnade gott utan någon tanke på att jag var just ensam. Det var väldigt skönt och jag ser fram emot att njuta av fler såna här turer framöver!