Hölsterryggsäckar har tagit större och större andelar av marknaden de senaste åren och när jag själv började jaga mycket toppfågel var det givet att jag behövde köpa en ryggsäck där jag enkelt kunde stoppa undan och bära bössan. Sagt och gjort fick jag efter en tids letande tag i en Eberlestock Gunrunner på blocket och resten är historia. Sedan dess har den varit en trogen följeslagare under många mils skidåkning så det kan med säkerhet intygas att jag testat den ordentligt.
Första intrycket
Det här är en välgjord ryggsäck, inte tu tal om det, för trots att exemplaret jag fick tag i redan haft en tidigare ägare såg den i princip ny ut när jag började använda den och när jag tittar på den idag har inte mycket förändrats. Den andas helt enkelt bra kvalitet och har goda möjligheter att hänga på fickor eller dra remmar då den har fästen för MOLLE placerade på lock, midjebälte samt själva säcken.
Storlek och användarvänlighet
Ryggsäcken har en volym på 23 liter vilket med marginal täcker behovet för en dagstur med förstärkningsplagg, mat och diverse annat som kan behövas. Bärsystemet är justerbart för att anpassas efter användaren och i det dragkedjeförsedda topplocket finns det möjlighet att lägga prylar som behöver vara lättåtkomliga. Ryggsäcken har utöver topplock och två små sidofack för exempelvis vattenflaska ett enda stort utrymme med åtkomst uppifrån. Jag gillar såna ryggsäckar med nackdelen är att ligger det du behöver längst ner i säcken, vilket det oftast gör, blir det lite besvärligare att ta fram det. I det stora facket återfinns även en liten ficka mot ryggen för vätskesystem likt camelback med tillhörande krok för att hänga vätskeblåsan i. Själva vapenhölstret är placerat mellan ryggsäcken och bärsystemet vilket gör att vikten placeras nära ryggen samt centreras för mesta möjliga bekvämlighet. Hölstret är även väl tilltaget för att kunna rymma ett gevär med ett lite större kikarsikte samt ljuddämpare något som jag själv uppskattar.
I fält
Det viktigaste med en ryggsäck är att på ett säkert och komfortabelt vis bära din utrustning. Det senare är något som är avhängigt av designen och jämför man mot andra märken som har försökt att efterlikna konstruktionen fallerar det enligt min mening ofta på hur avlastningsremmar är fästa och det blir inte riktigt sådär komfortabelt som det skulle kunna vara att bära en bössa i hölstret. Däremot blir det ganska viktigt att packa ryggsäcken bra och att justera in remmarna rätt. Gör man inte det eller slarvar så upplever jag att vikten blir snedfördelad och efter ett par mil på skidor börjar det kännas i axlarna, speciellt med en lite tyngre bössa.
Slutsats
Det här är en ryggsäck som kostar en slant men jag tycker att den är värd pengarna. Kvaliteten är i toppklass och efter många mil på ryggen i all typ av väder och terräng är den ändå inte särskilt sliten. Tittar du efter att köpa en bra hölsterryggsäck, en som ska användas mycket och som du ska bära på ryggen långa dagar skulle jag säga att det är antingen Eberlestock eller Vorn som borde vara de två olika märkena du ska välja mellan. Vill du ha en där bössan stoppas ned, skyddas bättre mot snö och is samt där kvaliteten kommer göra den till en trogen följeslagare under många jakter framöver kan Eberlestock Gunrunner H2 vara det du söker.
Uppföljning: Ryggsäcken är såld. Efter flera år och många mils trogen tjänst lessnade jag på att vikten lätt hamnade snett på ryggen så jag sålde den och har istället bytt ut den till….en hemsnickrad/sydd ryggsäck. Jag letar fortfarande efter den perfekta ryggsäcken utifrån mina behov men tycker i stort fortfarande att Eberlestock Gunrunner är ett bra val.
Enmansköket är en perfekt följeslagare när det snabbt ska kokas vatten till frystorkad mat och du vill ha ett färdigt koncept med brännare, kokkärl och gas förpackat tillsammans och redo att användas vid rasten på din nästa fjälltur. Jag har tidigare skrivit om den amerikanska Jetboil Zip men den här gången håller vi oss till den svenska motsvarigheten, nämligen Primus Lite+.
Artikeln innehåller annonslänkar till Outnorth
Första intrycket
Jag gillar hur Primus Lite+ ser ut. Kanske är det typiskt skandinaviskt i sitt formspråk eller så har det bara något som tilltalar mig. Det känns helt enkelt robust, tryggt och stilrent i sin utformning. Inget som egentligen har någon betydelse för förmågan att koka upp vatten men jag måste säga att jag gillar det! Köket finns i ett par olika tappningar och jag har den äldre varianten, den nya har fått några uppdateringar där den mest signifikanta är ett längre och vikbart vred till brännaren.
Detaljer
Med sina 402 gram väger det aningen mer än det Jetboil Zip jag jämför med som i sin tur landar på 345 gram men med den vikten får du ett par extra finesser. Brännaren är utrustad med en piezo-tändare som gör att du varken behöver tändare eller tändstål för att starta köket. Åtminstone i teorin för den här har nämligen en notorisk förmåga att gå sönder. I fallet med Lite+ kan det ha att göra med att man packar brännare, gas och benstöd tillsammans i kokkärlet och att den lilla gnisttråden inte blir tillräckligt skyddad men oavsett anledning är den dock inte mycket att sätta sin tillit till. Det kök jag köpte begagnat hade en trasig tändare men jag såg att det gick att köpa en reservdel och laga den (bra där Primus!). Under våren 2023 hade Primus en kampanj där man kunde få reservdelar kostnadsfritt så jag anmälde mitt kök och fick en piezo skickad till mig för byte. Senare när jag tog med den ut på tur gick den direkt sönder igen och jag har förlikat mig med att det numera är normaltillståndet. Trist detalj då det av naturliga skäl adderar vikt som i många fall blir helt obrukbar. Upplevelsen med trasig tändare verkar delas av fler då jag skummat igenom kommentarer och åsikter i svenska likväl som internationella forum där problemet verkar vara återkommande.
Ställbar brännare. Med justerbar låga blir köket mångsidigt då det går att använda även till matlagning. Bra grej även om det, för mig, i första hand kommer att användas till att koka upp vatten.
Pot support. Här har vi en finurlig och väldigt användbar detalj! Kokkärlen till kök likt Primus Lite+ är försedda med värmeväxlare, de är konstruerade med flänsar undertill som på ett mer effektivt sätt tar tillvara på värmen från brännaren och snabbar på din koktid samt minskar gasförbrukningen. Brännarna är därför anpassade till kokkärlen för att mest effektivt kunna nyttja funktionen men det ställer till besvär om du skulle vilja använda ett annat kokkärl än det avsedda. Då blir det för tätt mellan brännare och kärl vilket gör att det blir för hett och riskerar att smälta brännaren eller som i värsta fall leder till en olycka. Olika tillverkare har olika lösningar men jag tycker att Primus har den mest snillrika! På bandet som agerar handtag sitter det tre stycken små skruvar som går att skruva ner i brännaren och då ger den önskade distansen. En helt suverän lösning som inte bara är otroligt enkel utan även gör jobbet utan att ta någon större plats i anspråk och det gör att jag kan använda min kaffepanna utan risk för en trasig brännare!
Användning
Precis som motsvarande kök så är det här väldigt lättanvänt! Allt ryms i kärlet tillsammans med en 100g gastub men behöver packas i en speciell ordning för att det ska gå att stänga locket ordentligt, något som inte är ett problem så fort man lärt sig hur. Kärlet skruvas fast på brännaren med en bajonettfattning och sitter stadigt utan risk för att lossna och med de medföljande benen för gastuben står köket stadigt om underlaget är någorlunda plant. Jag upplever köket aningen lättare att hantera jämfört med min Jetboil då dels locket är enklare att ta av men även att brännaren är ställbar, de gånger jag kokat över vatten och bränt mig när jag ska stänga av köket är helt enkelt färre med Primusen och det uppskattar jag. Locket används även som mugg vilket kan vara praktiskt.
Användning i olika säsonger påverkar såklart koktiden och precis som med Jetboil är det inte lika praktiskt för användning under vinterhalvåret men det går. Vinden påverkar även det och jag tycker att den lilla vikt som ett vindskydd adderar är värt det då det kommer att spara in både gas och tid. Jag har köpt ett vikbart aluminiumskydd på amazon för kaffepengar och det fungerar utmärkt.
Tillbehör
Eftersom stöd för användning av andra kokkärl redan följer med så är en kaffepress det uppenbara tillbehöret att köpa till dit kök. Utöver det så går det att köpa större kokkärl som passar din brännare. Det tycker jag är bra och i kombination med att det går att beställa reservdelar så kommer du förmodligen aldrig behöva byta ut ditt kök. Något som Primus har som fördel gentemot sina konkurrenter.
Slutsats
Det här är ett kompetent och genomtänkt kök där du får allt du behöver i en liten förpackning. Jag gillar att det är genomtänkt samt att det genomgått en uppdatering där små detaljer blivit förändrade till det bättre. Det visar på utveckling från primus och en vilja att produkten levererar bästa möjliga upplevelse till användaren. Är det bättre eller sämre än andra likvärdiga kök? Det är svårt att svara på men möjligheten att laga trasiga delar eller byta ut delar av köket tycker jag talar till dess fördel och då det fortfarande är vad jag anser vara ett prisvärt kök så ser jag ingen större anledning att titta efter något annat om det är ett kök av den här typen som du är ute efter.
+ Medföljande skruvar för användning av andra kokkärl
+ Tillgång till reservdelar
– Piezo-tändaren. Med tanke på mina erfarenheter tillsammans med en samlad bild så förstår jag inte varför den fortfarande sitter där. Ta med en tändare.
En bra pannlampa är viktig oavsett om du ska gå ut och hämta ved, gå en promenad med hunden, i ryggsäcken ute på jakt eller när du är och tältar. Hemma hos oss har vi ett par stycken som alltid hänger innanför ytterdörren och jag försöker se till att de är fulladdade hela tiden som en del i hemberedskapen. Vi har några olika för olika typer av ändamål och den senaste i arsenalen är Nextorch iSTAR.
Första intrycket
När jag öppnar upp lådan och kikar på den för första gången påminner den om de gamla Petzllamporna vi har. Lite plastig men väldigt lätt. Bandet är lätt att ställa om för att få den att sitta bra runt huvudet och innan jag läser instruktionsboken börjar jag fingra på den och bländar genast mig själv. Den har nämligen två olika lampor i en och när du fäller upp det som ser ut att vara den enda lampan tänds automatiskt en mer riktad lampa. Finurligt tycker jag!
Detaljer
Jag vill ha lättanvända prylar. Det spelar ingen roll om den har hundra olika finesser och funktioner om jag behöver ha en instruktionsbok vid varje användning för att få det att fungera. Då blir de funktionerna värdelösa och jag kommer inte använda dom. Den här pannlampan är lättanvänd och det krävs inte mycket för att förstå hur det fungerar. Den har två olika lampor, den mer riktade och starka belysningen som startar automatiskt när man fäller upp lampan och som också är steglöst dimbar genom att trycka och hålla in on/off-knappen. Sen har vi den andra lampan som, enligt mig, är den stora behållningen. Den sprider ljuset mer än de flesta pannlampor jag stött på och den har ett något varmare ljus vilket jag tycker är väldigt behagligt om man skrotar runt i lägret eller vid tältet. Det jag också gillar med den är för användning i tältet. Jag brukar ha med en ändamålsenlig tältlampa, en liten lykta som sprider ljuset behagligt och med fördel hänger i taket i tältet. Med iSTAR kan jag lämna tältlyktan hemma och använda pannlampan istället, med det lite varmare och väl spridda ljuset fyller den nämligen samma funktion. Jag gillar verkligen prylar med flera användningsområden!
Funktionen med mer spridning på ljuset kallas av tillverkaren ”SunLike LED” och den har ett varmare mer behagligt ljus som tydligen ska efterlikna naturligt ljus i den mån det går. Det tycker jag att den klarar av och även om ett kallare ljus kan vara nödvändigt ibland så gillar jag det här när lampan används under en längre stund.
Den har även ett läge med rött ljus som jag själv ofta använder vid nattfiske då det inte har lika stor inverkan på mörkerseendet som ett vitt ljus har.
Användning
Pannlampan har ett uppladdningsbart batteri som laddas med usb-c och, ärligt talat, oavsett vad du köper för pannlampa så se för bövelen till att köpa en som är uppladdningsbar! Det finns ingen anledning att göra annorlunda idag och tänker du hemberedskap och eventuell brist på el i eluttagen så är det ändå bättre att köpa en solcellsladdare än att ha ett lager med AAA-batterier i förrådet.
Drifttiden för pannlampan är avhängigt vilket ljusstyrka men vill du komma ihåg på ett ungefär så är det ca 21h på absolut lägsta ljusstyrka och 2.5h om du kör fullt ös. I jämförelse med likvärdiga lampor i ljusstyrka och vikt är det här faktiskt riktigt bra! Den väger bara 70g och levererar i sitt maxläge 450 lumen och när jag jämför det med andra mindre pannlampor är den i toppen.
Jag har använt pannlampan under allt från hundpromenader till fjällturer i tält och jag är mycket nöjd. Den tar inte stor plats så antingen ligger den i topplocket på ryggsäcken eller så har jag den i benfickan på byxorna, när den inte sitter på plats på huvudet alltså. Den är också smidig och lättanvänd med de funktioner jag önskar av en vettig lampa. Först var jag lite skeptiskt till de två olika lägena men efter att ha använt den lite så uppskattar jag att snabbt kunna byta mellan det spridda ljuset till det mer riktade genom att fälla upp lampan. För att ge lite kritik så bör nämnas att även om jag själv uppskattar det spridda ljuset väldigt mycket då det ger mig bra överblick så gör inte mina kamrater det. Det sprider nämligen så mycket att det inte går att undvika att bli bländad, är man tillsammans och hänger i lägret med pannlampor på så får man då räkna med att använda den mer riktade lampan.
IPX4? Det är ett mått på tåligheten mot damm/partiklar samt vatten i en skala som i detta fall översätts med att den är ”stiltät” vilket jag skulle översätta till att den klarar spöregn men inte att ramla ned i en bäck. Helt okej men något att ha i åtanke beroende på vad den ska användas till.
Slutsats
Är det här en bra pannlampa? Det är det. När jag jämför med de vanliga märkena som Petzl, Olight, Lumonite och Silva så ligger den inte bara lägre i pris utan utmanar i vikt, ljusstyrka och batteritid.
+ Prisvärd.
+ Bra ljusstyrka samt olika lägen på riktat eller ljus med mer spridning.
Är du ute efter ett lätt och smidigt kök? Att snabbt kunna koka vatten till ditt kaffe eller din frystorkade mat? Då kanske det här kan vara något för dig! Det finns en uppsjö av olika enmanskök på marknaden och efter att ha läst både recensioner och jämfört pris/vikt/funktion landade valet för mig till slut på Jetboil Zip. Låt mig berätta mer om det här köket.
Den här artikeln innehåller annonslänkar till Outnorth.se
Första intrycket
Det här är ett ganska lätt kök där allt, inklusive 100g gastub får plats i kokkärlet. Det som slår mig direkt är att det inte krävs någon universitetsutbildning för att faktiskt packa ned delarna i kokkärlet och sen få på locket. Väl genomtänkt men ändå med några millimeter spelrum vilket jag gillar. Det som ingår är, stativ till gastuben som passar både 100g samt 230g storlek, brännare, kokkärl, lock, skyddskopp tillika måttkopp/mugg för flänsarna under kärlet. Det ser enkelt ut och har du använt ett gaskök tidigare så vet du hur delarna ska sättas ihop.
Detaljer
Jetboil har ett par olika varianter av sina enmanskök och Jetboil Zip är vad jag antar vara instegsmodellen med tanke på priset men det gör det ändå inte mindre kompetent. Det är väldigt ”straight forward”, brännaren har ett läge (fullt ös) och saknar piezo-tändare. Det är bara att skruva på gastuben, tända och börja koka upp vatten. Avsaknaden av piezo-tändare är något som inte stör mig det minsta. Jag har, efter mångårig erfarenhet av olika typer av kök, lärt mig att aldrig lita på en piezo. För dig som inte är bevandrad med begreppet är ”piezo” den lilla enhet som är placerad i brännare med en knapp som ger en liten gnista av el för att tända gasen. Precis som en tändare med knapp istället för hjul. Den här tenderar att sluta fungera precis när du behöver den och speciellt om du mot förmodan inte har något annat att tända med. Det gör att jag aldrig ger mig ut utan annan möjlighet att tända upp och därför blir piezon onödig. Visst, den är smidig när den fungerar men kan man inte lita på den så fyller den ändå ingen funktion.
Användning
Det här är ett kök med ett enda syfte. Att koka upp vatten och att göra det snabbt. Enkelt va? Det är också ett kök som gör precis det utger sig för att göra och inget annat. Visst gillar man när det är enkelt? Det är användarvänligt och jag gillar funktionen med koppen som dubblar som skydd vid transport men även som mätkopp och kärl att dricka ur. Det senare har jag inte använt det till men vår Finska lapphund Dimma har fått sin beskärda del mat och vatten ur koppen. Viktigt att ha i åtanke är att brännaren inte har något annat läge än fullt ös vilket gör att du kan inte sjuda något och det gör det i princip omöjligt att laga någon mat i kokkärlet. Det är det alltså inte till för men det är viktigt att ha det med sig. Vill man ha möjlighet till detta finns det andra alternativ såsom t.ex Jetboil MiniMo
Sommar som vinter
Det rekommenderas att hålla sig runt nollan eller varmare för att köket ska fungera optimalt och det bör man ha med sig, speciellt om man tänker sig att det ska användas vintertid. Men. Jag har använt det ned till -20 och det fungerar men då med vintergas som är mer lämpad för syftet. Det ska dock tilläggas att vid kallare temperaturer så kan man med fördel behöva värma gastuben något eller skaka den under själva uppkoket. Något som såklart blir svårt med ett toppmonterat kök och därför kan vi vara överens om att det fungerar allra bäst under vår-sommar-höst.
Vind. Det här är alla friluftköks värsta fiende och Jetboil zip är inte annorlunda. Det tål en del vind men man märker direkt att det påverkar koktiden negativt om det blåser så jag har valt att köpa en vikbar skärm i aluminium för att kunna skydda brännaren vid uppkok. Det är sällan så bråttom att det gör något om det tar några minuter extra men det går åt mer gas än nödvändigt och därför tycker jag det är klokt att ha någon typ av vindskydd.
Tillbehör
Det finns olika tillbehör som du kanske kan vara intresserad av. Det första är en kaffepress. Tänk en sån pressbryggare i glas fast nu har du det i friluftsformat. Jag testade mig fram ett tag och kokade kaffe i den som den är men innan vi for på bilsemester i år så köpte jag en press och jag ångrar mig inte. Den tar inte mycket extra plats i anspråk även om den inte går att packa ned i köket och den förenklar avsevärt när jag vill använda köket till att brygga kaffe. Är du intresserad av en sådan så hittar du den HÄR.
Det finns ytterligare ett tillbehör som kan vara av vikt. Det är nämligen så att du FÅR INTE använda något annat kokkärl än det avsedda för den här brännaren. Ställer du exempelvis en kaffepanna eller liten stekpanna på brännaren blir det alldeles för tätt och du riskerar att smälta brännaren eller i värsta fall en olycka. Det vill vi inte. För att kunna använda andra kärl än avsett behöver du köpa tillbehöret Pot support. Det gör att du får en liten distans mellan brännare och kokkärlet så att du kan använda din lilla stekpanna utan risk för olyckor. Ett bra tillbehör men på exempelvis Primus Lite+ följer det med och består istället av tre små skruvar som varken tar någon plats eller väger något anmärkningsvärt. Fördel alltså för Primus Lite+.
Slutsats
Behöver du ett smidigt enmanskök för att snabbt kunna koka upp vatten så är det här det mest prisvärda alternativet du kan hitta. Ibland dyker de upp begagnade och var inte rädd för att köpa ett som är använt. Det är få saker som kan gå sönder och det här är utrustning som håller länge. Innan jag själv köpte mitt Jetboil Zip jämförde jag detta med Jetboils dyrare modeller, Primus Lite+, Fire Maple samt ett antal andra inte lika beprövade fabrikat. Jetboil kom ut som vinnare i förhållande vikt/pris/koktid och det är det enda som är av intresse för ett kök vars enda uppgift är att koka upp vatten.
+ Ett av de lättare kompletta köken
+ Snabb koktid under goda förhållanden
– Locket i kombination med det lilla vredet till brännaren gör att om du fyllt på köket fullt och det börjar stormkoka riskerar du att bränna dig på vatten som kokar över när du ska stänga av brännaren.
Är det här din nästa friluftsbyxa? Jag skulle vilja påstå att det kanske är det. För mig prickar den nämligen av många av de boxar jag själv har i min kravlista för ett par bra friluftsbyxor. Läs mer så ska jag berätta.
Första intrycket
Pinewood själva beskriver Finnveden hybrid som en ”perfekt allround byxa” och när jag tittade på de online så la jag inte bara märke till att de ligger ganska bra till i pris utan även att de har funktioner som jag värdesätter. Det visar sig stämma när jag får hem dem. Byxan är försedd med stretch över fram- och baksida lår samt bakom knävecken. Resten av byxan är i ett canvasliknande material som går bra att vaxa för extra motståndskraft mot väta. Det här är bra. Rumpa, knä och benslut är de ställen som åtminstone för mig är mest utsatta för att bli blöta och som Pinewood har designat byxan är det inga problem att behandla dem för att bli extra tåliga.
Ventilation hittas på utsida lår, något jag själv föredrar då jag upplever att det ventilerar bättre. Som de flesta tillverkare gör så har de ett mesh-tyg på insidan av ventilationen, detta är dock snabbt avhjälpt med en sax om man likt mig föredrar god ventilation före något annat. Vid bensluten är de försedda med kängkrok, knappstängning för att dra åt kring kängskaft samt dragkedja en bit upp på vaden. Skulle jag ha ändrat något skulle jag ha låtit dragkedjan gå upp ytterligare en bit mot knäet samt ha försett öppningen med dubbla löpare för att kunna öppna uppifrån och ned mot kängan som ett ytterligare sätt att ventilera vid varmare väder.
Storlek och passform
Storleksguiden på hemsidan stämmer väl överens med verkligheten och byxorna sitter på bra. De är försedda med två områden med resår i linningen vilket gör att de sitter uppe bra. I övrigt tycker jag att passformen är bra. De är följsamma och smidiga samt att stretchpartierna sitter bra placerade.
Fickor och funktionalitet
Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Det är i detaljer såsom fickor det avgörs. Tips! Provar du ett par nya fickor, stoppa i det vanliga du brukar ha fickorna (telefon, nycklar, snusdosa m.m) och sätt dig på huk. Här märks det direkt om det finns en god tanke bakom placeringen och Pinewood har absolut tänkt till. Trots mycket saker i fickorna är det inget som hamnar i kläm eller är i vägen när jag rör mig eller sätter mig på huk. Bra genomfört. Både benfickorna såväl som framfickorna har dragkedja och det är också något jag uppskattar, ingen risk att något råkar ramla ur. Benfickorna kan jag tycka är en aning i minsta laget men de sväljer en vikkåsa och en tändare utan att det är i vägen så jag ger de godkänt men hade önskat aningen större och eventuellt med bälg för att ändå vara slimmade mot benet så länge de är tomma.
Slittålighet
Det här är en byxa som hamnar i mellanprissegmentet så jag har av naturliga skäl inte riktigt lika höga krav som på ett par som är dubbelt så dyra men de håller väldigt bra! Jag har använt mina till allt möjligt och har inte lyckats förstöra de ännu. Jag skulle kunna anmärka aningen på att jag upplever att de tappar lite i färgen på canvaspartierna efter gedigen användning eller tvätt (men vem tvättar egentligen friluftsbyxorna) men utöver det har jag inget negativt att säga om kvaliteten.
Slutsats
Jag tycker att det här är en bra byxa. Jag tycker att den är snygg och gillar att den finns i ett par olika färger att välja på. Funktionen är bra och som en allroundbyxa för vandring eller användning i fjällen tycker jag att den fungerar grymt bra. Den placerar sig lite mitt emellan varm och luftig så för varma sommardagar tycker jag att den blir för varm och tät men när hösten kryper på blir den alldeles ypperlig även för utflykter med högre aktivitet.
+ Prisvärda.
+ Bra placering av partier med stretch samt grövre tyg.
+ Fickornas placering.
– Hade önskat tvåvägsdragkedja i benslut för enklare ventilation.
En ryggsäck till allt, går det? Åtminstone om du tittar på det amerikanske märket Eberlestock och deras Main Frame som är en del av ett modulärt ryggsäckssystem där du enkelt ändrar ryggsäcken utifrån dina behov. Jag har testat den i fjällen under årets ripjaktspremiär och här får du ta del av mina intryck kring ryggsäcken.
”Go in light, come out heavy.”
Det är vad Eberlestock själva säger om deras Main frame och det är precis vad den är framtagen för. Tänk dig en bergsjakt där du själv måste bära ut ditt byte, där den stabila ramen kommer till sin rätt och dina ben kommer ge vika långt innan ryggsäcken gör det. Där är den här säcken i sitt rätta element!
Hur funkar det?
Själva basen i systemet är det som heter Main frame och är, som namnet antyder, själva bärsystemet som består av en mes eller ram med tillhörande axelremmar och midjebälte. Det här är vad vi utgår från och vad som är hjärtat i det modulära systemet. Ramen kompletteras sedan med de tillbehör som passar dig och dina behov bäst och tillbehören, som olika säckar, fack och fickor, fästes enkelt med någon av de två dragkedjorna eller med ”molle”. Det här fungerar väldigt bra och även utan att läsa några instruktioner är det lätt att räkna ut hur det ska gå till.
Detaljer
Vikten på ramen ligger på strax under 2kg och med väskor eller tillbehör på väger den fort mer. Det här är alltså ingen lättviktsryggsäck utan är som sagt konstruerad för att kunna hantera tung last. Med det sagt är den i sammanhanget lätt och med tanke på vad den klarar av står den som en av, om inte den, mest kapabla säcken för uppgiften. För att förstå det lite bättre så är den testad för att klara av en börda om otroliga 317kg! Behöver du kvarta upp och bära ut en älg är det här alltså ryggsäcken för dig.
Ramen finns i normal eller lång modell beroende på rygglängd och en guide för hur du ska tänka och välja hittar du HÄR.
Midjebältet är väl tilltaget och med en bredd som gör att det både är lätt att positionera rätt över höfterna men som också fördelar ut vikten på ett bra sätt vilket gör att det blir bekvämt att bära långa sträckor.
Första intrycket
Den är inte lika lätt som den säck jag använder till fjälls i vanliga fall, opackad alltså, men efterhand att jag lastar i min utrustning och provar den på så upplever jag att den trots allt sitter och avlastar väldigt bra. Det här är nyckeln oavsett vilken typ av ryggsäck du är ute efter, avlastar den inte bra så kommer det bli en pina att bära säcken oavsett hur tung eller lätt lasten är. Jag gillar ramryggsäckar men i jämförelse med den gamla jag brukar använda som jag fortfarande har ärr på höfterna ifrån så är det här en dröm! Det är helt enkelt dina ben som kommer sätta stopp för marschen långt innan ryggsäcken påverkar dig.
Vilka tillbehör?
Den säck jag testade med var den som heter Vapor 5000. Den rymmer 80l med öppning både upptill och framåt samt har ryggficka för vätskesystem. Den fästes med dragkedjorna och på båda sidor av den monterade jag Batwings för mindre saker som jag ville ha lättillgängligt under turen. Det här fungerade väldigt bra och jag gillar att säcken har rullstängning vilket gör att även om jag inte packar den fullt så rullar jag bara ihop den lite extra och då sitter allt stadigt på ryggen ändå.
Vem passar den för?
Det här är en säck och ett system för dig som vet med dig att du kommer att bära tungt eller som vill ha en otroligt bekväm säck och inte har något emot att den, i jämförelse med moderna lättviktsryggsäckar för fjällvandring, väger något mer. För mig som alltid har med mig kamerautrustning och ofta jaktutrustning utöver den vanliga nödvändiga fjällpackningen så är det suveränt. Vikten blir då snabbt högre och istället för att ha en lätt ryggsäck som inte är anpassad för att hantera så mycket last ser jag stora möjligheter med ett system likt Eberlestocks. Bekvämligheten med att bära och att kunna anpassa ryggsäcken efter behov ser jag också som en stor fördel. Ska man exempelvis vandra in till en plats för att sedan slå basläger och göra dagsturer går det att använda mesen tillsammans med de mindre väskorna som dagsturssäck och lämna den stora vid baslägret. Det gillar jag!
Rekommenderar jag den?
Det korta svaret är: Absolut! Men. För mig är det här en användarspecifik produkt och den är inte för alla. Vill du ha en ryggsäck för den där fjällturen du gör med familjen en gång per år så finns det billigare alternativ som kommer att göra jobbet. Vill du däremot ha en slitvarg som kommer prestera år efter år oavsett vilka utmaningar du kastar på den så är Eberlestock Main frame verkligen något för dig!
För mig är grunden för en lyckad fjälltur en god natts sömn. Att inte frysa samt att ligga bekvämt är högt upp på min lista över saker jag inte tummar på och därför har jag under många år använt mig av en dunsovsäck för just det ändamålet. Dun har jag valt för att jag anser att det bidrar till mycket högre komfort och av den enkla anledningen att det har bättre värme/vikt ratio än motsvarande i syntetmaterial. Men, med åldern kommer vishet och jag har snöat in lite på det här med att få ner både packvolym och vikt för att kunna röra mig snabbare och längre på fjället. Där kom mitt byte av sovsäck in i bilden.
Research. Jag köper sällan något på en ingivelse och gör heller aldrig några spontanköp vad gäller dyr och viktig utrustning. Givetvis var det här inget undantag. Jag ville hitta vad jag tyckte var mest pang för pengarna på en lätt sovsäck i, ett för mig, bra temperaturspann som inte krävde att jag behövde sälja en njure. Den researchen gjorde att jag till slut landade i Sea to summit Spark ii.
Först och främst; den här sovsäcken kostar en bra slant. Det kan vi vara överens om men vill man komma ner ungefär 500g i vikt och samtidigt minska packvolymen så kostar det och jag tror att om du läser det här så är du ute efter precis samma sak som jag var när jag bestämde mig. Det vill säga att få ner både packvolym och vikt. För ordningens skull ska det också tilläggas att jag har skaffat den långa modellen vilket medför en något högre vikt men är man begåvad med att vara aningen lång för att kunna använda standardmodeller är det som det är.
Specifikationer
Vikten för min sovsäck landar på 560g och temperaturspannet är som följer:
Komfort: +4 (vad som anses vara komfort för kvinnor)
Limit: -2 (vad som anses vara komfort för män)
Extreme: -18 (vad som anses vara gränsen för att överleva)
Jag befinner mig i princip alltid i jämtlandsfjällen vilket gör att jag vill ha en sovsäck som klarar ungefär nollgradigt. Att ha en specifik sommarsäck är därför inte intressant för mig och de nätter det faktiskt blir för varmt står jag hellre ut eller sover med sovsäcken öppen. Är man oftast i varmare klimat finns det istället modellerna Spark 0 och Spark I som alternativ.
Första intrycket
Den här sovsäcken är lätt. Riktigt lätt. Ni vet när man hämtar ut ett paket som ändå är halvstort och man förväntar sig att det väger en del och sen lyfter man upp det och tror att det är tomt. Så kändes det när jag hämtade den. Väldigt bra med tanke på att det här var den stora anledningen till bytet. Vidare så levereras den med både kompressionspåse samt en större packpåse där den ska förvaras när den inte används och det gör man för att dunet inte ska pressas ihop och tappa isolationsförmåga. Jag kan väl tycka att den påsen känns aningen liten och överväger att förvara den hängande på en galge i en garderob men det borde ju gå att lita på att den ska vara tillräckligt stor med tanke på att Sea to summit själva levererat den som just förvaringspåse.
Detaljer
En viktig grej att ta hänsyn till är den korta dragkedjan. Det här var en avvägning för mig, det gör sovsäcken något lättare och minskar ytan där värme slipper ut men samtidigt går det inte att använda den som täcke när det är för varmt. Jag tycker ändå att det har fungerat bra och är inget jag retat mig på.
Dragkedjan var även den något jag läste en del om innan jag skaffade den då ett flertal användare vittnat om att den lätt drar fast i tyget när man stänger den, något som i så fall skulle kunna leda till ett hål. Jag har inte upplevt det som ett problem utan gör som jag alltid gör och håller ett finger på insidan av löparen när jag stänger. Jag har aldrig haft vare sig dunjackor eller sovsäckar där man kan dra igen dragkedjor utan någon som helst risk att fastna och förstår därför inte den här kritiken. Det är helt enkelt ett ickeproblem bara man tänker sig för.
En annan detalj jag läste om innan var att den kan vara krånglig att få ner i kompressionspåsen pga det täta materialet vilket fångar luft och gör att det tar tid att trycka ur under packning. Även detta anser jag vara ett ickeproblem. Börja med att stoppa ner fotänden av sovsäcken först och jobba dig uppåt, på så vis har all luft möjlighet att pressas ut utan att blåsa upp sovsäcken till en ballong. Enkelt va?
Dunet i sovsäcken har ett loft (läs: fluffighet) på 850+. Enkelt förklarat är det hur fint dunet är och hur fluffigt det blir vilket medför bättre isolering. Högre loft bidrar helt enkelt till att en sovsäck blir lättare och mer komprimerbar än en motsvarande sovsäck i samma temperaturspann. Utöver det här är dunet impregnerat för att göra det mer motståndskraftigt mot fukt för fukt, det är verkligen djävulens verktyg mot dunjackor och sovsäckar. Blir dun fuktigt tappar det snabbt isoleringsförmåga och blir det rent av blött kan du säga adjö till den utlovade värmen. Det är här impregneringen kommer in i bilden. Enligt videos och säljare så funkar det här skitbra. Men, det är under påhittade förhållanden och labbrockarna är sällan i närheten av att vara ensam på fjället långt från någon annan hjälp än den utrustning de själva burit med sig. Det jag vill säga är helt enkelt att ibland låter saker för bra för att vara sant och jag skulle aldrig i onödan utsätta min sovsäck eller mina förstärkningsplagg för att bli blöta. Med det sagt så vill jag ändå påstå att det fungerar. Jag har tidigare en dunjacka med samma egenskaper både den samt sovsäcken tycker jag hanterar fukt bra. Dunet behåller fortfarande sitt loft (fluffigheten) vilket är vad vi vill att det ska göra men jag kommer likväl fortsätta att noggrant hålla min utrustning torr. Vill du läsa mer om impregneringen kan du göra det HÄR.
Slutsats
Det finns många olika sovsäckar och fabrikat att välja mellan men jag ångrar inte för en sekund att jag valde just denna. Den uppfyller alla de kriterier jag var ute efter vad gäller värme, vikt och packvolym. Jag tycker absolut att den är värd priset och håller du ögonen öppna och inte behöver handla just precis nu så går den oftast att hitta på rea någonstans. Om jag gillar den då? Jag gillar den skarpt! Min tidigare trotjänare som nu har 15 år på nacken har därmed blivit utbytt för trots att jag älskar den så har den samma temperaturspann men till nästan den dubbla vikten och packvolymen. Att pensionera den gamla och helt förlita mig på den här sovsäcken för alla turer som inte sker vintertid talar därför sitt tydliga språk. Den är bra!
+ Bra värme/vikt ratio.
+ Liten packvolym.
– Dyr.
– Upplever att den inte andas lika bra som annan dunsäck jag testat och förmodligen pga behandling av dun och material som ska göra att materialet inte suger upp fukt.
När planerna för vår bilsemester började ta form och vi funderade över hur vi skulle bo när vi korsat gränsen in i Norge så sa min fru helt plötsligt; ”Vi kanske skulle ha lånat ett taktält.” Säkert har även du hängt med i trenden av tält som fälls ut från vad som liknar en takbox uppifrån biltaket och blir som en variant av de, på 70-talet populära, combicamp-vagnarna som kunde ses i campingsverige på den tiden. Fördelen kontra den gamla förlagan är såklart att du har det på taket och slipper dra en släpvagn efter bilen. Det tält vi lånade under vår semester var ett 4-mannatält från Taktältarna i Duved. Det självklara valet för oss då de både håller till nära samt har uthyrning med utlämningsplatser.
Första intrycket
Lätt att fälla upp och ihop! Det var det första som jag fick med mig, utan att ha någon som helst tidigare erfarenhet och i vanlig ordning inte tittat på den instruktionsvideo du hittar på Taktältarnas hemsida visste jag helt enkelt inte vad jag hade att förvänta mig, men det här var enkelt, riktigt enkelt. Lossa två remmar, öppna en dragkedja, lossa två remmar till och fäll ut. Voila! Vi provade såklart hemma innan vi gav oss iväg för att ha koll på de olika delarna och momenten, nog för att det var enkelt men helt plötsligt står man på en camping i Norge med en trasig dragkedja bara för att man (Jag) inte testat ordentligt innan och gör något fel. Det här var i varje fall så enkelt det kan bli och vi bäddade i sängkläderna innan vi lämnade Jämtland.
Förberedelser
Det fina med taktältet om man ska sätta det i paritet mot ett vanligt tält är att allt är på plats och det går snabbt att komma till ordning på kvällen. Innan vi åkte bäddade vi i alla sängkläder i tältet, vek ihop det och sen var det redo för övernattning så när vi kom fram till första sovplatsen var det bara att fälla upp tältet och krypa in! Vi sov två vuxna och två barn i den större modellen av tält men med lite finess kunde vi faktiskt fälla ihop det med fyra täcken där uppe. Kuddarna valde vi dock att ta i bilen.
Första natten
Innan vi vecklade ut tältet för vår premiärnatt i Norge hade vi redan åkt runt med det på biltaket i 5 dagar, genom regn och rusk, med sängkläder i och det var med ett visst mått av nervositet jag kröp in för att känna om sängkläderna var blöta. Det var de inte! Paketet på taket hade hållit tätt och vi var rörande överens om att det heller inte blev lika rått som i ett vanligt tält. Hade vi varit ute ännu längre tror jag att jag hellre hade använt mig av sovsäckar för de blir lättare att hantera vid torkning och i viss mån ändå är tillverkade för att klara lite fukt. För fyra dagar av väldigt blandat väder var det dock inga problem alls att använda våra vanliga duntäcken hemifrån.
Nattsömnen då? Ja, där finns det uppgraderingar att göra. Vi sov två 9-åringar och två vuxna i den stora modellen och det ryms, men, man ligger helt enkelt ganska tätt intill varandra och att vrida sig och breda ut sig i sängen är helt enkelt inte möjligt. Lägg därtill att både jag och min fru upplevde madrassen som hård. Det är såklart oerhört olika från person till person och när jag återlämnade tältet tog jag upp det varpå jag fick till svar att en del älskar madrassen och en del får, liksom vi, ont av den. Det här går såklart att råda bot på genom att lägga in ett liggunderlag när det är dags att sova och att göra det skulle jag snarare se som en uppgradering än en dealbreaker.
Varför taktält
För mig ska det vara enkelt, det ska fylla en funktion på ett bra sätt och på ett vis som det finns behov för. Det tycker jag att taktält gör. Om vi tittar på alternativen för camping så har vi husbil, husvagn, tält eller stuga. Att hyra stuga är sällan jättedyrt och väldigt bekvämt men kräver i princip alltid ett ganska gediget förarbete gällande planering och bokning. Det är helt enkelt inte möjligt att spontant svänga in någonstans klockan 18 och räkna med att det finns en stuga ledig. Då har vi husvagn eller husbil, jag själv har varit på min beskärda del av husvagnssemestrar och det är mysigt men nu när jag själv sitter bakom ratten känner jag däremot att det här med att dra en husvagn avskräcker en del. Speciellt på slingrande vägar i Norge! Husbil är såklart det bättre alternativet av de två om man inte vill dra runt på en vagn men prislappen är iaf en faktor för mig och står det mellan att hyra husbil eller taktält så kommer jag landa i det senare 10ggr av 10. Då återstår tält, här finns det faktiskt många bra alternativ på både rymliga och praktiska campingtält men en grej för oss blev faktiskt det här med fukten. Det blir fuktigare i ett tält som står på marken, så är det bara. Ytterligare en aspekt som snarare är ett psykologiskt lureri är att det på något vis känns tryggare att sova en bit upp från marken. Kanske är det en stenåldersgrej då man riskerade att bli uppäten om natten som lever kvar eller så har jag någon slags övertro på att bovar och banditer blir inkapabla att klättra upp för en stege nattetid. Jag vet helt enkelt inte men bra känns det iaf.
Slutsats
Om vi gillade taktält? Absolut! Skulle vi göra det igen? Utan tvekan.
Med facit på hand och efter att ha varit hemma ett par dagar känns det för mig självklart, det här var helmysigt! Ett suveränt sätt att campinghoppa med och skönt med ett både vädertryggt och trevligt tält att spendera nätterna i! Vi hade en liten ljusslinga vi hängde upp i taket och på kvällarna kröp barnen upp och låg där och läste ett tag innan det blev dags för tandborstning. Det skulle jag säga är det bästa betyget. Vi får se om vi gör någon liknande tur framöver eller om det dröjer till nästa sommar men en sak är säker, jag saknar faktiskt den stora kolossen på taket.
+ Boendet tar ingen extra plats i bagageutrymmet.
+ Går att hyra.
– Något hård madrass men kan kompletteras med uppblåsbart liggunderlag.
En skalbyxa som funkar till allt eller en bylsig byxa som försöker vara något den inte är? Jag köpte ett par Bearskin Shell pants för att ersätta mina gamla skalbyxor från Lundhags efter lång och trogen tjänst, det här var precis innan vi skulle ut på ripjakten i höstas och första testet blev därför en fyradagarstur i alla väder som fjällen kunde slänga på oss. Med andra ord ett perfekt tillfälle att testa en skalbyxa.
Första intrycket
De här byxorna är lite fodrade. Något jag generellt inte gillar med skalbyxor och något som ofta är signifikant för jaktkläder av någon anledning. Det är som att nordens jaktklädesutvecklare tror att alla sitter stilla och fryser och därmed behöver fodrade kläder trots att vi har en så stark kultur med både löshundsjakt och fjälljakt som i allra högsta grad är rörlig jakt. Det som jag läst mig till och nu märker är att den här byxan har ett tunt foder som är menat att göra de bekväma att bära även utan långkalsonger. Ett argument så gott som något så det köper jag. Jag inser också snabbt det tunna fodret inte påverkar funktionen på byxan utan den är fortfarande väldigt smidig och rörlig. Toppen! Detta i kombination med dragkedja för vädring på utsidan av benet kompletterar varandra bra och är, utöver passform och tunt foder, det första jag tittar på när det gäller skalbyxor. En kort dragkedja för vädring placerad på insida lår på en skalbyxa är, i min mening, helt värdelös och ger alldeles för lite ventilation mot vad som ofta önskas av en tät byxa. Det här har de på Bearskin fattat och det är inga problem att öppna upp för att vädra när aktiviteten är hög!
Storlek och passform
Precis som Bearskin Cordura pant sitter den inte klockrent på mig men ändå tillräckligt bra för att inte vara ett problem. Som vanligt är benen för korta i förhållande till midjemåttet för att passa mig och det kan knappast beskyllas tillverkaren att jag är byggd som en tändsticka. I storleken medium är de tillräckligt långa för att räcka till mina fågelben och med ett bälte så sitter de uppe. Det medföljer även hängslen som är enkla att ta av om du inte vill använda dom men som gör att byxorna sitter uppe bra även med fullastade fickor. Rumpan är lite för rymlig och vid för min smak men även det något som inte kan beskyllas Bearskin utan snarare handlar det om att jag borde göra mer squats.
Slittålighet
Jag använder skalbyxor från sen höst till maj ungefär. Allt från senhöstens regniga jakter till långa turer på skidor i fjällen, skoteråkning och uteaktiviteter med barnen är sånt som jag tycker är perfekt förknippat med en bra skalbyxa och så även med denna. Det blev en rivstart med 4 dagar i fjällen på ripjakt, långa strapatser och senare en övergång till vinter där jag i huvudsak använt denna byxa under toppjakten, ripjakten och alla möjliga skidturer. Jag har helt enkelt gett de en tuff start i livet, något som byxan klarat med bravur! Jag kan ana lite slitage som ter sig nästan som noppor på och runt knäna men i övrigt ser de praktiskt taget nya ut! Dragkedjor, benslut, och tyget har hållit otroligt bra med tanke på vad de varit med om och jag har ingenting att anmärka på.
Fickor och funktionalitet
Det är här det verkligen avgörs. Var man väljer att placera fickorna i kombination med hur stora de är säger mycket om vilken erfarenhet designern har om användande, det tycker iaf jag. Idag finns det alldeles för många friluftsbyxor med än det ena, än det andra påhittade namnet som mer eller mindre är samma sak. Ett slags ”fast fashion” produkt som är beställd ur en katalog från en asiatisk tillverkare där endast små detaljer ändras för att göra produkten varumärkesspecifik. Hit räknas INTE Bearskin. Anledningen till att jag gör jämförelsen är för att jag har testat även såna byxor och det är alltid på detaljerna som man först ser att det inte är genomtänkt och placeringen av fickorna hamnar ofta högst upp på listan. På den här byxan har man valt att bara ha två fickor och ibland saknar jag åtminstone en tredje ficka så att det går att separera prylarna bättre men det som slog mig omgående när vi stack iväg på första fjällturen är hur ofta jag letade efter telefonen. Fickorna är så genialiskt placerade att trots en relativt stor smartphone så ”tappar jag bort” den hur många gånger som helst trots att den ligger där i benfickan. något som inte kan tyda på annat än minutiöst genomtänkta detaljer i form av placering och storlek. Det må hända låta nördigt men det här imponerar verkligen på mig. Att ha fickorna fulla med grejor som kåsa, ammunition, telefon, tändare och annat jox men knappt märka av det är det bästa betyg en byxa kan få.
I övrigt så är Shell pant, precis som sitt syskon Cordura pant, utrustad med knäskydd och en kort rem med knäppe i benslutet som du kan fästa (och sen lämna) i snörningen på din känga. En detalj som jag skrivit om tidigare och verkligen gillar då jag upplever den smidigare att använda än mer traditionella lösningar.
Slutsats
Jag var skeptisk till det tunna fodret men trots det upplever jag byxan som smidig att röra sig i och den hindrar mig inte när jag rör mig, lätt att ventilera med fullånga dragkedjor på utsidan av benen och dragkedjor som går att hantera med handskar på. Det här är helt enkelt en mycket bra byxa med genomtänkta funktioner och hög slittålighet. Det enda jag skulle kunna önska är att det fanns en modell med långa ben för att bättre passa mig men utöver det tycker jag att det är en suverän byxa som tjänat mig väl det senaste halvåret och mest troligt kommer att fortsätta göra det många år till!
Vinterturer kräver utrustning och det allra enklaste viset att transportera sin utrustning när man ger sig ut på skidor är med en pulka. Detta finns det långa traditioner av och tittar vi på våra kanske mest kända tillverkare så har vi Segebaden och blickar vi västerut mot våra skidburna grannar så hittar vi Fjellpulken. Båda är pulkor med fina anor och som på många logar och i förråd återfinns av nästa generation för att åter tas i bruk. De har ett traditionellt utseende och precis som den samiska ackjan har de formen av en båt för att enkelt dras fram genom snön och minska risken för att fastna i grenar och annat.
Jemtlander har istället valt en annan väg när de tagit fram sin fjällpulka och såhär skriver de själva på sin hemsida: ”Det finns många förutfattade och felaktiga meningar om fjällpulkor och vår vision är att ändra dem! Vi ser många som använder för små och för smala pulkor och därmed får pulkor med hög tyngdpunkt som lätt välter och gräver ner sig. Därför har vi skapat Jemtlander – ett pulkassystem för stabil, säker och lättpackad transport i vildmarken!”
Jag har fått låna och testa en pulka av Jemtlander och då mer specifikt den som heter 17. En stor pulka med mycket utrymme för packning som enligt tillverkarna själva ska vara lätt att dra och flyta uppepå snön till skillnad mot sina smalare konkurrenter. Så, har alltså Jemtlander tagit fram en pulka som är bättre än de samiska ackjorna med anor längre tillbaka än 1500-talet eller har de gjort ett bra komplement? Det är det jag har testat.
Första intrycket
Det som slår mig först och främst är just hur den är utformad. Istället för den traditionella båtformen som jag är van vid möts jag av en rektangulär pulka. En mycket stor pulka. Den finns som sagt i två modeller och jag har testat den längre av dem men som ändå marknadsförs som perfekt för allt från dagsturer till veckoturer. Pulkan jag fått låna är utrustad med kapell men finns även att köpa utan för att istället använda lösa packväskor. Båda är lösningar som har sina för och nackdelar men eftersom jag sen förut är van vid kapell så är detta likt hur jag tidigare packat och skidat.
Detaljer
Pulkan är robust och kapellet är popnitat vid den sarg som löper runt hela pulkan. Det hela känns som en bra konstruktion och längs sargerna löper linor i öglor där det är fäst lastremmar som man drar tvärs över pulkan för att säkra lasten. En smart konstruktion som gör det lätt att lastsäkra så att allt sitter som det ska. Spännen och krokar är överdimensionerade för att enkelt kunna hanteras med handskar på vilket är något jag uppskattar även om jag i det här fallet tycker att det är aningen tunga spännen med tanke på den, i sammanhanget, ringa belastning de kommer utsättas för.
Selen är bra utformad och efter lite injusteringar sitter den bra och fördelar dragvikten gott under skidåkningen. Den går snabbt att ta av och på vilket även det är något jag uppskattar, framförallt när vi är ute med barnen eller om jag måste stanna för att snabbt ta fram kameran.
Kapellet är i ett grovt tyg som känns väldigt hållbart och ska enligt uppgift vara vattentätt. Att det är försett med dragkedja är suveränt och med möjlighet att öppna från två håll (totalt fyra löpare) blir det enkelt att komma åt en specifik grej i packningen utan att det far in för mycket snö om det snöar eller driver.
Material
Själva pulkan är i plast med skaklar i glasfiber och aluminium och för mer information kan du gå in HÄR:
I fält
Jag anser mig vara en ganska van användare av skidpulkor och har skidat mycket med packning både i min gamla glasfiberpulka från segebaden men även med Fjellpulkens barnpulka som även den mestadels fått agera packpulka. Det som var intressant nu är just att konstruktionen skiljer sig åt, både i själva utformningen av pulkan, bredden, men även hur skaklarna är infästa. De sitter ovanpå sargen framtill istället för att vara placerade under som verkar vara det vanligaste sättet.
Så jag packade ner min vanliga packning i pulkan, samma packning som jag helgen innan packat på höjden i min Segebaden täckte nu precis bottnen, och skidade iväg över myrarna.
Det som slog mig ganska omgående var att den var ganska tungdragen, nu var det visserligen jobbigt före med både packad och lös nysnö om vartannat men trots att den flyter högre än de pulkor jag tidigare använt så tycker jag att motståndet att dra pulkan, friktionen mot snön och den raka fören, gör att den inte går riktigt lika lätt. Egentligen handlar väl detta om enkel fysik och det vore förvånande om en så pass mycket större pulka skulle vara lika lättdragen som en mindre, trots sin nära på identiska last. De första kilometrarna går sen igenom ganska flackt landskap innan vi når sjön där stigningen upp på fjället startar. Eldprovet.
På en sträcka om 1.5km ska 140 höjdmeter forceras och det görs genom branta partier avlösta av lite flackare myrplatåer. En ganska krävande sträcka men det är den enklaste vägen upp på fjället och det brukar gå bra.
Efter den första branten började jag däremot att tvivla.
Infästningen av skaklarna ovanpå sargen i kombination med den raka fören och ganska mjuka pulkan gör att varje gång jag måste slå i de brantare partierna så gräver innerhörnet ned sig i snön och fastnar. Detta i kombination med mina nätta 72kg gör att jag inte har möjlighet att rubba pulkan bara genom att luta mig framåt ut måste ta i för full kraft med benen. För varje centimeter.
Ingenting fås gratis.
Jag har skidat samma brant flera gånger förut i alla möjliga fören, både bättre och sämre, varje gång med pulka och det här var utan tvivel den värsta.
Men upp kom vi och när föret övergår från löst till barblåsta partier med hård skare så blir det genast lättare att dra pulkan. Nu glider den på skaren och bjuder inte samma motstånd som i den lösa snön men kanske är jag trött sen stigningen eller så har jag rätt i min subjektiva bedömning för visst glider den ändå inte sådär lätt som jag hade hoppats på.
Väl framme vid den tilltänkta tältplatsen är jag glad att få spänna av mig och packa ur grejorna, vilket går snabbt och smidigt från den rymliga pulkan med det lättåtkomliga kapellet och sen ligger den där bredvid tältet till två dagar senare då vi skidar hemåt igen.
Något som gick betydligt lättare i våra gamla spår och nedförsbacke. Där är den är riktigt stabil och håller sig hela tiden där jag förväntar mig bakom ryggen vilket gör att den inte oväntat hamnar bredvid och fastnar i några träd eller grenar. Bra utförsegenskaper!
Sen skidar jag på i raskt tempo för att verkligen känna hur den känns när det är mer lättåkt före och jag inser även här att det inte är mycket som fås gratis. Jag tror helt enkelt att den stora ytan mot snön gör den tungdragen även fast den får ett högre och bättre flyt i lös snö. Fördelen är såklart den stora packmöjligheten men jag tror att om inte jag hade gått in för att hålla packningen exakt lika som föregående helg utan istället passat på att nyttja lastmöjligheterna och tagit med mig mer prylar så hade jag helt enkelt inte orkat dra den upp på fjället.
Slutsats
Jag skulle gärna vilja gilla den här pulkan. Tillverkad i Jämtland, nytänk kontra andra vanligt förekommande pulkor och en packvänlig konstruktion gör den nämligen lätt att gilla. Men. Det spelar liksom ingen roll att pulkan är lätt att packa, inte tar upp onödigt plats i en bil eller takbox tack vare sin rektangulära konstruktion eller att den är tillverkad i Jämtland om den inte är rolig att dra. Och jag tyckte inte att den var rolig att dra. Faktum är att jag efter halva stigningen ångrade att jag ändå inte kört mitt vanliga tetris och lagt allt i min min gamla Segebadenpulka med bambuskaklar och klarblåa köl i glasfiber.
Vem passar den då till? Jag tror att för dig som drar pulka efter leder där du slipper spåra i lössnö och vill få med dig din packning utan att behöva pussla så mycket så är den bra. Det eller om du startar vid, eller på, fjället där det förhoppningsvis är hårt före. Där kommer den att göra sig bra! Den kommer inte vara bättre än andra pulkor när det handlar om att dras fram över fjället men den kommer göra jobbet och du kommer säkert att vara nöjd. Åtminstone om du inte jämför mot något annat. Där den kommer att glänsa är just packmöjligheterna och utformningen för att packas enkelt. Det har sina fördelar att kunna fördela ut packningen i ett utrymme som inte smalnar av i fören och som jag upplever det skapats just för att ge goda packmöjligheter. Det faller dock lite på eget grepp om den knappt orkas dra vid full last. Jag anser helt enkelt inte att den är optimerad efter de blandade fören i kombination med den varierade terräng som vi stöter på i svenska och norska fjäll.
För dig som åker genom stökig och blandad terräng, som gör dina egna leder och som letar dig dit andra inte åkt tidigare. För dig tror jag att det finns andra alternativ som eventuellt kommer passa dig bättre. Eller så är du helt enkelt starkare än mig.
+ Enkel att packa.
+ Genomtänka lösningar med kapell och åtkomst till packningen.
+ Goda utförsegenskaper.
– Tung att dra och har dåliga egenskaper uppför i lös snö.
