En kåsa kaffe

Etikett: Testat

  • Testat: Kuiu Storm Star

    Testat: Kuiu Storm Star

    Jag har aldrig ägt ett ordentligt tält. Alltså ett sånt du kan lita på när stormen ruskar i tältduken, snön yr över kalfjället och stormlinorna är spända som fiolsträngar. Förrän nu.

    Som friluftsmänniska uppvuxen i Jämtland törs jag nog säga att jag, liksom de flesta andra, har någon typ av relation till Hilleberg som fjälltält. Jag försökte sätta fingret på det med en vän för ett tag sedan och han sa det så bra. ”Som om att har man inte ett hillebergstält så har man inget tält.” Det här har alltid gnagt lite i mig. För Hillebergstält är dyra, ordentligt dyra. 

    Jag har en gammal anekdot jag ofta brukar dra om den där vinterturen då vi skulle tälta med friluftskursen på skolan och jag vägrade låna ett tält. Det var säkerligen en del stolthet inblandad i det beslutet och jag minns att jag retade mig på mina kurskamrater som antingen själva eller, kanske mer troligt, vars familjer hade så fina tält. Det hade aldrig vi för att vi helt enkelt inte hade råd. Jag hade istället ett kupoltält, från Jysk. Det behöver kanske inte förklaras närmare att det inte var ett tält anpassat för kalfjäll och absolut inte vintertid. Men där låg jag uppe på Bunnersjön i närheten av Storulvån med tältduken tryckt mot ansiktet och fick dra på mig kläderna för andra gången den natten och gå ut och skotta en mur som skydd mot vinden som stormade över fjället. 

    Jysktältet är kastat sedan länge men sen den vinterturen har jag gjort det till en sport att visa att det går att klara sig med enklare, läs: billigare, tält och har använt ett par stycken som trots allt visat sig vara riktigt dugliga. Men alltid med en liten gnagande oro över om vädret blir riktigt styggt. Det kan ju bli en risk, speciellt på kalfjället om vintern och jag har alltid för vana att tälta i närheten av en bra bivackplats om det skulle vara så att tältet blåser sönder. Nu tror jag inte att jag behöver det längre.

    Efter att mitt 3-manna tunneltält på sina modiga 4kg gjorde sin sista fjälltur i höstas efter lång och trogen tjänst var det dags. Dags att ta klivet och köpa det tält jag drömt om. Ett 4-säsongstält byggd för att stå emot det argaste väder fjällen kan komma att kasta över mig. Det uppenbara valet hade såklart varit att titta på Hilleberg men faktum kvarstår. De är dyra och framförallt gillar jag att göra saker annorlunda, val som kanske inte är lika uppenbara. Istället så hade jag fått upp ögonen för det amerikanska märket Kuiu som tillverkar kläder och lättviktsutrustning för bergsjakt i USA. De har två tält att välja på, det ena, Mountain Star är ett 3-säsonstält som är lättare och inte riktigt lika tåligt som sin storebror Storm Star som är det tält jag valde att köpa. Även det här är dyra tält men det är trots allt stadiga till låg vikt och jag har drömt om ett fint tält länge. Problemet är bara att enda sättet att få tag i ett är att beställa direkt från USA och det finns väldigt få användare i Sverige för att skapa sig en uppfattning innan köp men lyckligtvis fick jag tag i en som bara hade en sak att säga och det var: Köp det.

    Första intrycket

    Tältet är snyggt. Alltså riktigt snyggt! Estetiken kanske inte är det viktigaste vid val av tält men det skadar inte om man gillar hur det ser ut och det här är läckert! 

    Det första som sen slår mig när jag sätter upp tältet första gången hemma i vardagsrummet är att ingenting är konstruerat av en slump. Alla detaljer sitter där av en anledning och det är ett otroligt välkonstruerat tält. Rymligt, två precis lagom stora absider på varsin sida tältet så att man har sin egen ingång om man är två som delar tält samt lättpackat i sin precis lagom stora packpåse som rymmer tältet precis utan att det behöver rullas ihop på något särskilt sätt. 

    Detaljer

    Man brukar säga att djävulen sitter i detaljerna men han har inte varit inblandad i konstruktionen av det här tältet. Alla detaljer och finesser finns där av en anledning och inget är där i onödan. Lättsträckta öglor för fästpunkterna i hörnen, lättåtkomlig och justerbar ventilation som du enkelt ordnar med inifrån tältet, två fickor i vardera hörn av innertältet för utrustning som du vill ha ordning på och tältdörren öppnas åt sidan som sig bör. Det märks verkligen att det finns en tanke bakom varje liten detalj på tältet och som gammal säljare inom sportbranschen gör det här mig glad. Det har verkligen inte kompromissats med någonting.

    Det enda som retar mig är att av de tre stängerna som håller upp tältet så är det en som är något kortare och sätts tvärs över de två längre. Den är då märkt med svarta ändsektioner för att skilja dem åt, något som inte hjälper särskilt mycket då de andra stängerna är mörkgrå. Jag gissar att det här är gjort av estetiska skäl men jag tycker att det är alldeles för krångligt att snabbt se skillnad på dem för att det ska vara värt det och jag kommer själv att måla upp ändarna på den kortare sektionen för att lättare kunna se skillnad.

    Material

    För att läsa en fullständig specifikation kan du gå in HÄR men i stort så har tältet materialval som på ett tillfredsställande vis håller för en storm på kalfjället. Allt från tältduk till stänger och stormlinor är anpassade för att stå emot hårt väder men samtidigt vara lätt nog för att bära med som enmanstält om du så vill.

    En viktig grej som slog mig omgående är färgvalen på tältet. Jag gillar signalfärger på tält, som en extra säkerhetsgrej är det suveränt då det är mycket enklare att se ett orange tält från luften än ett grönt och jag tänker såklart på om det skulle vara en nödsituation och man behöver räddning. Problemet med det är att det sällan blir särskilt behagligt ljus i tältet. Allt får ett orange sken över sig och det är allt annat än behagligt. Det här tycker jag att de på Kuiu verkligen har lyckats med! Tältet är uppdelat i paneler med grå eller orange duk och innertältet är i en ljusare grå färg. Det här gör att du får ett väldigt behagligt ljus i tältet och samtidigt tycker jag att det inte släpper igenom alltför mycket ljus för att väcka dig så fort solen går upp. Riktigt bra!

    I fält

    I vardagsrummet dras inga stora slutsatser för det är ute på fjället som det avgörs. Den stora anledningen till mitt val av tält var att jag ville ha ett lätt men stormsäkert tält för mina fjällturer på kalfjället där vädret ibland kan vara rätt tufft. Sommar som vinter. Mina första turer blev därför två vintertältningar under ripjakt uppe i offerdalsfjällen och jag kan inte säga annat än att jag är imponerad.

    Att både slå upp och riva tältet i hård vind är inga problem då du först stakar ut och sätter fast hörnen av tältet innan du sätter i stängerna för att till sist göra fast stormlinorna. Inga problem eller konstigheter men det är givetvis bra att träna på innan du gör det i skarpt läge. När det sen är uppsatt och stormlinorna är på plats så har du ett riktigt fort! När stormen ven som värst utanför tältduken en februarinatt på kalfjället så ruskades knappt tältet om! Riktigt imponerande och det var utan den minsta osäkerhet som jag somnade om kvällarna. Det här ett tryggt och välbyggd tält gjort för att stå pall i dåligt väder och hela tältet andas en självsäkerhet som jag tidigare inte upplevt i mina andra tält. Som fyrsäsongstält är det gjort för att fungera bra vintertid och det gör det! 

    Den enda detaljen är att det saknas snökjolar, vilket det ofta gör på lättare 4-säsongstält, och det gör att med hård vind och drevsnö så lägger det in snö mellan ytter- och innerduk. Det här, tror jag, har kompenserats med ett väl tilltaget och högt ”badkar”. Det vill säga att den del av tältet som är golv går ganska högt upp innan materialet går över till de mer ventilerade väggarna. Så det är inget större problem men det är bra att tänka på att se över det om väderförhållandena gör att det är mycket snödrev, då kan man dra ur en del av snön med handen eller helt enkelt skotta över glipan på den ände som står mot vinden när man slår upp tältet för att förhindra att det sker.

    Slutsats

    Det är skillnad på tält och tält. Kuiu Storm star är ett kompetent, välutvecklat och tryggt tält för alla förhållanden du kan tänkas stöta på. Det är enkelt att sätta upp, självstadgande vilket gör det lämpligt för alla typer av underlag, rymligt nog för långa personer, jag är 186cm och ryms med råge på längden utan att ta i med sovsäcken, och med bra sitthöjd samt bredd om man är två som ska dela tält. 

    Jag är mycket nöjd med mitt inköp och kan varmt rekommendera detta tält till alla som vill ha ett rymligt, tryggt och lätt 4-säsongstält!

    + Lätt för att vara ett 4-säsongstält.

    + Rymligt.

    + Två ingångar.

    – Finns bara att beställa från USA.

  • Testat: Pinewood Abisko insulation jacket

    Testat: Pinewood Abisko insulation jacket

    I betalt samarbete med Pinewood. I var persons garderob borde det finnas en förstärkningsjacka och i Jämtland, där jag bor, hänger vi aldrig undan den. Den gör sig helt enkelt lika bra en sen midsommarnatt som den gör på vinterfjället. Därför vill jag att den ska vara lika funktionell som den är snygg och frågan är, kvalar Abisko insolation jacket in på de kriterierna?

    Första intrycket

    Det absolut första som slår mig är att passformen är bra! Född med armar som en orangutang och i övrigt snarlik fysik som en vandrande pinne är det ofta som jag skulle haft omfång som en medium men längd som en large i jackor. Men den här tycker jag, trots att den är rymlig nog att använda utanpå övrig klädsel som just förstärkningsplagg, sitter riktigt bra! Det gör att jag, fåfäng som jag är, också känner mig riktigt snygg i den. För precis som jag var inne på tidigare så använder jag den här typen av jacka året runt, många gånger som förstärkningsplagg men lika ofta som det enda ytterplagget. Då gillar jag att jackan sitter bra och snyggt.

    Material

    Till att börja med så finns det två vägar att gå. Dun eller syntet. Jackan som jag testat från det svenska märket Pinewood har ett syntetfoder och hur mycket jag än älskar dun så finns det goda argument för att att en syntetjacka har en given plats i garderoben. Jag ska förklara varför. Tittar man på specifikationer tippar det nästan alltid över till dunets fördel. En dunjacka är lättare, tar mindre plats nedpackad och har bättre värme kontra vikt. Men. Dun tappar snabbt sina isolerande egenskaper när det blir vått och när jag är ute på en längre tur eller vet med mig att det kan bli blött så packar jag ofta hellre ner en syntetjacka. Här blir en jacka likt Pinewood Abisko insolation en vinnare då den bibehåller sin isolerande funktion trots väta och att isoleringen dessutom är tillverkad av återvunna petflaskor tilltalar mig. Vikten är enligt specifikationen 600g i storlek large så det är inte den lättaste jackan men med tanke på antalet dragkedjefickor samt syntetisolering så tycker jag att det är helt klart godkänt.

    Funktion

    Här ska det vara dragkedjefickor och bra placering vilket jag tycker de har lyckats med. De har dessutom dubbla, visst heter det ”napoleonfickor”, en på utsidan och en på insidan där båda är försedda med dragkedja. Allt för att se till att det som läggs i fickan stannar i fickan. Fickorna är dessutom rymliga nog att stoppa ner och värma händerna i med vantar på vilket jag uppskattar. Resår som smiter åt runt handleden är bra och håller värmen inne och dragsko i både midja och runt luvan gör att du kan justera den så att den gör jobbet. Att hålla dig varm.

    Slutsats

    Jag har provat min beskärda del av förstärkningsjackor, tro mig, jag har fler än en i garderoben hemma och jag var både skeptisk och nyfiken när jag fick hem den här jackan för test. Vet dom vad dom sysslar med eller har de gjort som många andra och hoppat på konceptet men inte riktigt fattat grejen? Jag måste erkänna att min skepsism var obefogad. Jag har använt jackan under snöskottningen på gården likväl som på en tälttur i mellandagarna och det har upprepade gånger slagit mig hur mycket jag gillar jackan. Den är ganska oöm, sitter bra och värmer gott. Tre egenskaper jag värdesätter högt i den här typen av plagg. Det du däremot behöver ta i beaktande är att tyget inte är i ripstop och efter att jag fastnat i en vass gren rev jag upp ett rejält hål i ärmen. Ingen fara och det var löst med en bit lagningstejp men ändå något jag tycker att du ska ha i åtanke om du funderar på att köpa en.

    + Prisvärd.

    + Passform.

    – Inte ripstoptyg.

  • Testat: Badlands Upland Game Vest

    Testat: Badlands Upland Game Vest

    När jag jagar så vill jag ha med mig det nödvändigaste, vara rörlig men framförallt inte känna mig begränsad av att jag bär med mig förstärkningsplagg och lunch under jakten. Det här har varit en svår nöt att knäcka och jag har provat midjeväska, ryggsäck med tunna axelband och sling-bag utan att egentligen hitta något som känns optimalt. Men det var innan jag provade Upland game vest från det amerikanske märket Badlands.

    Den här ryggsäcken, eller västen om man ska tro namnet, är något av en kombination av de två och har packningsfördelarna från en ryggsäck men smidigheten från en väst utan att göra alltför stora kompromisser. 

    Det första som slår mig när jag ser den är den signalorangea färgen. Det gillar jag skarpt! Är det någon gång jag känner att det är högst nödvändigt med varselfärger så är det under fjälljakten och då inte bara för att andra jägare ska kunna se mig utan även för mina kamrater. När jag jagar ripa i sällskap på fjället med hagelbössa, där situationerna kan gå snabbt och fåglarna kan flyga åt lite olika håll, vill jag att mössan ska vara orange men gärna mer än så. Även om säkerhetstänket förefaller vara högt i ditt sällskap så är det fort gjort att en hagelsving blir för lång när du låst in dig på en fågel i flykt och det är då olyckan kan vara framme. Därför ser jag varselfärg som en naturlig del i den typen av jakt och det löser Upland vest fint i en snygg jaktsäck med stora fält av orange blandat med brunt och beige.

    Förvaring

    Här har vi nyckeln till att vilja ha med sig en ryggsäck från första början. Det ska gå stuva undan förstärkningsplagg, matsäck, karta och annat utan att det blir bylsigt eller hindrar rörelserna. Det tycker jag har lösts på ett bra och innovativt vis. Säcken är uppbyggd så att mellan ryggdelen och fickorna finns ett utrymme där en packsäck sitter inklippt i plastspännen. I den säcken ryms de stora sakerna och ska du lämna lägret för en kortare sväng eller av annan anledning inte behöver det extra packutrymmet kan du enkelt ta bort den. Jag upplevde också att under 4 dagar i fjällen i blandat väder så hölls utrustningen som låg i säcken bäst skyddad från vädrets makter och min dunjacka var torr trots regn och bristen på regnöverdrag. Skulle det vara ihållande regn så är det nog bra att komplettera med en drybag inuti packsäcken men i det stora hela skyddas den gott genom placeringen. Detta utrymme gör även att du har en bra plats att lägga in den brutna hagelbössan i när du förflyttar dig och den ligger kvar ganska stadigt utan att spännas fast. I övrigt har du två stora fickor med magnetstängning lättillgängliga på midjebältet, där jag fann det mest naturligt att förvara extra ammunition, samt två stycken yttre fickor på ryggen som även dom rymmer en del nödvändig utrustning. Placerat på midjebältet, bakom magnetfickan, finns det även ammunitionshällor samt en utfällbar ficka som jag använde att lägga ripor i. Den senare fickan hänger ner lite från midjebältet och stoppas därför in i midjebältet när den inte används för att inte vara i vägen.

    Användning

    Det som slog mig ganska omgående var det kraftiga midjebältet och att vikten effektivt placeras på höfterna vilket avlastar axlarna. Det ger ett mycket mera behagligt bärande under långa dagar men det ökar även rörligheten i axlarna vilket, i det här fallet, möjliggör en bättre hagelsving och att det är mindre risk att du störs när du lägger an bössan mot axeln. Den skaver inte någonstans vid bärande och midjebältet är lätt att ställa in och dra åt vilket jag uppskattar. Här är också spännet stort och lätt att hantera även med vantar på vilket är något som jag uppskattar på en ryggsäck.

    Slutsats

    Jag tycker det är en suverän ryggsäck för ändamålet rörlig jakt där du går mycket och vill ha med dig det nödvändigaste. Under de fyra dagar jag använde säcken i fjällen hittade jag ingen detalj jag retade mig på utan blev istället väldigt positivt överraskad över vilken naturlig del den direkt fick i utrustningen. Det enda jag skulle säga är negativt är prislappen. För mig som inte jagar fågel i fjällen som enda jaktform utan också behöver andra typer av ryggsäckar till andra typer av jaktformer så blir den för dyr. Skulle de istället vara så att jag spenderade de flesta av mina jaktdagar i fjällen med en fågelhund vid min sida så är det inget jag skulle fundera på. Då skulle en Badlands Upland game vest stå högst upp på inköpslistan!

    + Smidig och praktisk.

    + Bra färg med stora fält i Blaze orange. Mycket bra för synlighet.

    – Priset.

    För testet har den svenska generalagenten Nordik distribution stått för lån av utrustning under testdagarna.

  • Testat: Bearskin Cordura pant

    Testat: Bearskin Cordura pant

    Jaktbyxor. Eller ja. Friluftsbyxor kanske är en bättre beskrivning. För mig är det åtminstone så. Jag vill ha byxor som går att använda till mer saker än ett specifikt ändamål och därför går kamoflagemönster och typiska jaktdetaljer bort. Det verkar också vara precis så utvecklarna bakom Bearskins senaste produkter tänkt när de tagit fram den nya kollektionen som heter No. 1. Jag har testat deras byxa Cordura pant och det är en byxa som funkar lika bra i skogen som på fjället, oavsett ändamål.

    Första intrycket

    Bearskin själva beskriver byxan som lätt, snabbtorkande, slittålig och tyst, efter att ha använt byxorna mer eller mindre dagligen under ett par månader är jag benägen att hålla med. Bara det faktum att byxorna inte har en enda liten trådbit som sticker ut någonstans imponerar. Jag har köpt ett flertal byxor från stora fabrikat där så inte är fallet, det har visserligen inte resulterat i en trasig byxa men när en byxa kostar över 2000:- så tycker jag att man borde kunna förvänta sig att det är snyggt och prydligt. Det är det på Bearskin Cordura pant.

    Storlek och passform

    Här är vi inte riktigt överens jag och byxvärlden. Byxorna finns tillgängliga i storlekarna XS-XXXL, inget konstigt med det och det finns en storleksguide på hemsidan som jag anser ger en korrekt storlek. Problemet är min rumpa. Eller ja, kanske snarare bristen på sådan i kombination med för långa ben. Detta gör att en byxa med rätt storlek i midjan blir för kort och en lagom lång blir lite för stor i midjan.

    Till min glädje så är det däremot inte alltför tokigt. Visst, byxorna är för stora i midjan och de blir lite bylsiga men jag har definitivt provat värre. Jag upplever att de har vad vi skulle kunna kalla en ”Nordisk passform”, det betyder helt enkelt lite längre ben i förhållande till midjemått. Det tycker jag är toppen, men, såklart kommer det finnas de som har motsatt problem. En lösning på det skulle kunna vara att i framtiden erbjuda D-storlekar och XLong-storlekar. Om så blir återstår att se men jag tycker att storlek och passform är helt okej tills jag lagt på mig några kilo extra på stussen.

    Passformen i övrigt är något vidare än vad jag i vanliga fall använder. Det vinner kanske inte några modelltävlingar men jag har insett att jag gillar det! Den lite lösare passformen gör att de känns svala och behagliga under varma dagar och när de generöst tilltagna benfickorna är fulla med karta, pannlampa, snickers och extra ammunition så är det inget som klämmer eller blir i vägen. Det gillar jag!

    Slittålighet

    Här finns det inte mycket att säga. Material och utförande imponerar! Byxorna ser i princip ut som nya efter två månaders intensivt användande och jag hittar inga brister.

    Fickor och funktionalitet

    Benfickorna är rymliga och har, i kombination med det, en placering som medför att även om de lastas fulla med diverse prylar så hamnar de inte ivägen när man går eller sitter på huk. De har också dragkedjestängning som är toppen, inget kardborreband som låter och en säker stängning som förhindrar att jag oavsiktligt tappar saker vilket jag är tacksam för. Jag har letat plånbok i skogen förr och det är ingen lätt uppgift.

    I dragkedjan är det fäst en liten nylonlina med krympslang som är slaget i en ögla genom dragkedjan för att ta tag i när man öppnar och stänger fickan. Det är eventuellt något som skulle kunna åtgärdas, jag har vid ett par tillfällen stått med öglan i handen när den lossnat/knutit upp sig. Jag har visserligen inte tappat bort någon men det skulle inte förvåna mig om jag får knyta i ett nytt snöre framöver. En liten detalj men något att ha i åtanke.

    Detaljer

    Här kommer vi in på de där små finurliga grejorna som jag verkligen gillar. Har man tänkt till och gjort det där lilla extra? Absolut!

    Den, ibland, otroligt störiga kängkroken som är tänkt att fästa byxbenet i kängans snörning, men som oftast leder till att jag snubblar genom tvättstugan med en löparsko hängande under foten, är utbytt till en flärp med knäppning. Tack! Den är också så finurligt gjord att den går att knäppa lös från byxan och går då att lämna i kängans snörning så när du ska ut igen knäpper du helt sonika fast byxan i kängan utan att behöva pilla dit flärpen igen. Smart!

    Ytterligare finns det små trianglar av svart reflextyg insydda på insida knä för bättre synlighet om man befinner sig på eller i närheten av en väg i mörkret. Jag har inte testat det här och det är såklart alltid bäst att dra på sig en reflexväst men jag gillar det. En extra säkerhetsgrej som för blotta ögat bara ter sig som en snygg detalj men som faktiskt fyller en ganska viktig funktion.

    Ventilationen hittar du på insida lår där det finns ett meshtyg som, om du vill modifiera lite, går att snitta upp med en kniv för att öka luftgenomströmningen. Utöver det är det dragkedja på utsidan av benet från knäet och ner till benslutet som går att öppna i båda riktningar. Bäst ventilation får du då genom att öppna upp i insida lår och från knäet och ner en bit. Det här är en lösning som fungerar utmärkt.

    Knäskydd

    Ja, det kanske är en detalj men den är så bra att den förtjänar en egen punkt! Som gammal hantverkare har jag aldrig förstått att det inte finns på fler byxor, eller åtminstone möjligheten att kunna stoppa i. För oavsett om jag är ute på jakt, kokar kaffe eller roddar fyrtioarton grillkorvar till barnen så står jag på knä. Mycket! Här har de, återigen, tänkt till. Ett tunt och smidigt knäskydd som är precis sådär lagom för vad som faktiskt behövs. Det hindrar att jag blir blöt och sen skitkall om knäna och det skyddar när jag sätter mig ner på knä bland ris och sten. Precis sådär lagom som man vill ha det.

    Slutsats

    Har Bearskin gjort en byxa som särskiljer sig från konkurrenterna och faktiskt tillför något i garderoben? Jag tycker det! Det här är en lätt och smidig byxa som lämpar sig väl från vår till höst och till all typ av användning. Material, färg och detaljer är genomtänkta och gör byxorna lika sköna som de är praktiska.

    + Knäskydd.

    + Bra kvalitet.

    – Hade önskat möjligheten att välja långa ben på smalare modell.

  • Testat: Bergans Trysil 3 (Trillemarka 3)

    Testat: Bergans Trysil 3 (Trillemarka 3)

    En billig utmanare eller ett tält som gör sig bäst kvar på hyllan i affären? Först och främst, Trysil och Trillemarka är i stort sett samma produkt, jag har slagit upp båda och jämfört dem ute i fält men har själv ett Trysil 3 och kommer därför referera till just det tältet. Detta är en så kallad SMU-produkt som säljs hos XXL. SMU står för Special Make Up och betyder att tältet är framtaget enligt en specifikation i samråd mellan tillverkaren och kedjan som ska sälja den och därför endast säljs på sagd kedja. Ofta till ett något lägre, eller konkurrenskraftigare, pris.

    Första intrycket

    Överlag kan man säga att ett 3-mannatält sällan är särskilt rymligt för 3 personer och Trysil 3 är inget undantag utan räknas snarare för mig som ett 2-mannatält om man vill få plats med ett uppblåsbart liggunderlag. På tiden när det begav sig och ett gammalt hederligt liggunderlag var mer regel än undantag var det lättare att klämma ihop sig i ett tält då det gick att lägga liggunderlagen omlott om så behövdes. Det funkar däremot inte särskilt bra med uppblåsbara dito. Jämfört med mitt gamla uttjänta tält som också det är ett 3-manna tunneltält är detta mindre. Kontentan är att jag upplever det ganska litet men på plussidan är att det tack vare sin ringa storlek blir ett förhållandevis lätt tält sett till prisklass. Utöver storleken så är tältet lätt att sätta upp, har färgkodade tältstänger och öppningar och sträcker ut ganska bra, något som jag har upplevt vara lite av ett problem med billigare tält.

    Detaljer

    Det är i detaljerna det avgörs och jag imponeras inte av tält som har tältdörren med sitt myggnät fäst i nederkant och öppnas som en halvmåne uppåt. Jag föredrar att dörren in till sovdelen är fäst i sidan och går att rulla ihop och hänga i sidan. När det är konstruerat på samma sätt som på detta tält kryper du alltid över dörren med sitt integrerade myggnät och skapar ett onödigt slitage när du ska i och ur tältet. Jag tror att det är här som tältet kommer att gå sönder först men än så länge har det hållit ihop och är man försiktigt och rullar ihop dörren för att inte kliva på den för mycket ska det nog gå bra. Utöver det så har tältet en ventilationsöppning i fotändan som går att stänga, det kan vara bra om det blåser in i ventilationsöppningen men oftast är det klokast att lämna den öppen för att undvika kondens.

    Material

    Tältduken är av polyester vilket är en billigare duk än motsvarigheten silikonbehandlad nylon. Det här kommer inte göra dig någon större skillnad men jag upplever att det är trögare att stoppa i och dra ur aluminumstängerna när jag ska resa och riva tältet än vad det var på mitt gamla tält. Förmodligen har det något att göra med materialet.

    I fält

    Första testet blev på en naturcamping jämte svärföräldrarnas husbil, något som jag tycker kan vara ganska klokt för att få en hum om hur tältet fungerar under kontrollerade förhållanden. Här upplevdes det bra men, som tidigare beskrivet, överlag något mindre än det gamla 3-mannatältet som stod placerat bredvid. Kompisen Trillemarka 3 stod även det jämte och bortsett från den röda färgen var det endast små detaljer som skiljde de två åt. I tältet sover man bekvämt om man är två och vår finska lapphund ryms även hon att krypa in i tältet. Ventilationen upplevs tillfredsställande och stormlinorna är placerade så att det går att sträcka upp tältet bra.

    På vintern

    Jag vill först komma med en brasklapp. Tälta på vintern är inte svårare än att tälta på sommaren men marginalerna är mindre. Blåser tältet sönder har du större problem om temperaturen är -12 i storm på ett kalfjäll än om det sker om sommaren. Därför rekommenderar jag INTE det här tältet för vinter utan ett mer anpassat för vintertältning är lämpligt om du inte är en van tältare och har en tydlig plan b om tältet skulle gå sönder.

    Med det sagt. Jag har använt tältet vintertid på kalfjäll och det fungerar bra. Ventilationen räckte till för att undvika kraftig kondens och absiden är tillräckligt stor för att både förvara en del av packningen samt grävas ur för köldgrop och lättare i- och urstigning. Eftersom jag inte helt litar på tältets materialval, endast baserat på att det är så billigt, har jag valt att använda det när väderprognosen varit säker och risken för att hamna i en snöstorm har varit minimal.

    Slutsats

    Är det värt pengarna? Helt klart! Vi använder det som extratält när vi är ute med hela familjen för att vi inte ryms annars, hade jag letat ett tält som ska fungera på den där fjällvandringen en gång om år under sommarhalvåret hade jag absolut nöjt mig med det här. Är du däremot en inbiten tältare med planer för både kalfjäll och skiftande säsonger skulle jag rekommendera något annat. Håller du ögonen öppna så brukar det ofta säljas för ett lägre pris än vad som är märkt ”ordinarie pris” och då blir det verkligen prisvärt.

    + Prisvärt.

    – Detaljer som dörrens öppning.

    – Packpåsen gick sönder efter första användningen.

  • Testat: Hawke Endurance 4-16X50

    Testat: Hawke Endurance 4-16X50

    Den här sidan innehåller annonslänk till Pnjakt

    Optik är klurigt och mer ofta än sällan läser jag råd till frågande jägare som lyder; köp en billig och begagnad bössa för att sen gå vidare för att pryda den med ett kikarsikte i den övre änden av skalan vad gäller pris. Måste det vara så eller finns det utmanare som ger dig mycket pang för pengarna? Jag tycker att det gör det.

    Varför Hawke?

    Brittiska Hawke har kommit starkt de senaste åren och när jag själv letade efter ett kikarsikte som skulle uppfylla kraven på att vara tillräckligt mångsidigt för att kunna användas frekvent på smygjakt och toppfågeljakt utan att för den delen göra bort sig på älgjakt landade jag till slut i Hawke Endurance wa 4-16X50. WA i namnet står för ”wide angle” och ger, som namnet antyder, ett bredare synfält trots sin förstoringsgrad. Detta gör faktiskt en synbar skillnad och när jag för några år sedan lockade in en råbock inom 10 meter och trodde att jag bara skulle se päls när jag tittade genom kikarsiktet fick jag uppleva det på riktigt. Bilden var tillräckligt bred för att utan problem kunna se hela djuret och placera hårkorset rätt.

    Vem är jägaren som köper detta?

    Jag själv har som mål att kunna använda kikarsiktet så mångsidigt som möjligt men med ett tydligt fokus; jag vill att det ska fungera bra på toppfågeljakten. Därför passar de låsbara ballistiska tornen utmärkt då det är snabbt och enkelt att klicka för avstånd utan att för den delen råka haka i tornen och vrida på inställningarna av misstag. Det i kombination med att de låga tornen gör att geväret med kikarsikte är lätt att få ned i en hölsterryggsäck gör det till en vinnare. För den som jagar på något längre avstånd och på små mål som tjädrar i topp eller kanske råbock i en åkerkant tycker jag att 4-16 är en bra förstoringsgrad.

    Klar optik, ögonavstånd och ljus

    Det säger sig själv att om du väljer ett kikarsikte i en betydligt högre prisklass så bör det vara vassare och det är givetvis inget undantag i det här fallet. Däremot får du i Endurance wa 4-16×50 ett bra kikarsikte, det är inget snack om den saken. Optiken är skarp nog för att vara tillfredsställande och även vid full förstoring på 16ggr är det relativt enkelt att lägga ögat rätt bakom siktet för att få en klar och full bild av det du siktar på. Jag upplever även ljuset som bra och anar jag ett skjutbart vilt de där sista minuterna av skjutljus så tycker jag mig se bättre när jag väl tittar genom kikarsiktet än vad jag gör utan att titta genom optiken. Det räcker för mig.

    På skjutbanan

    Att öva på längre avstånd, bara för att det är kul eller som förberedelse för jakt, har blivit allt mer populärt och jag har själv skannat igenom många forumtrådar innan jag beslutade mig för valet av kikarsikte. Även här vill jag ha en klar bild, enkelhet att klicka för avstånd och ett sikte som bara funkar, gång efter annan. Endurance wa 4-16 är ett sikte med riktmedel i andra fokalplanet. Det betyder att att riktmedlet inte är medförstorande vilket är den vanligaste typen för ett kikarsikte ämnat för jakt. Har du som ambition att tävla kan det här vara avgörande för att gå på ett annat typ av sikte men är du, precis som mig, en glad amatör på 300-metersvallen fungerar det alldeles utmärkt. Skillnaden är att det inte på samma sätt är möjligt att använda sig av riktmedlet för att beräkna avstånd och hur mycket man ska hålla av för att träffa målet. Något som sällan är nödvändigt under praktisk jakt men medför snabbare omställning under tävling. Därför är det här kikarsiktet inte optimalt för den typen av skytte men i och med den snabba och enkla omställningen med de ballistiska tornen är det busenkelt att klicka för avstånd på skjutbanan och ligga rätt i målet även på de längre avstånden.

    Slutsats

    Jag tycker att Hawke Endurance wa 4-16X50 är ett mycket prisvärt och dugligt kikarsikte. Jag har använt det under älgjakt, vakjakt på rådjur och kronhjort samt toppfågeljakt under flera jaktsäsonger i alla de tänkbara väder och situationer för att känna mig säker på att jag valde rätt. Det här är ett kikarsikte som jag varmt kan rekommendera.

    + Prisvärd optik.

    + Bra vidvinkel.

  • Testat: Gerber Downwind Caper

    Testat: Gerber Downwind Caper

    En jaktkniv med bett i! En jaktknivs egenskaper särskiljer sig ofta lite från de allt-i-allo knivar som, förvisso går att använda under jakt, men som i regel blir lite av en kompromiss. Därför tycker jag att en kniv dedikerad syftet är en god investering och jag har testat och utvärderat en kniv från det amerikanske märket Gerber. Slutsatsen är lika enkel som glädjande; Gerber Downwind Caper är ingen kompromiss.

    Jaktknivar

    Jag gillar knivar, har alltid gjort och kommer förmodligen alltid att göra. Jag är däremot ingen nörd när det kommer till olika sorters stål utan jag vill ha en kniv som ligger bra i handen och gör det jobb den är utsatt att göra. Därför hänger det ofta två knivar i mitt bälte, en torrköttskniv (i folkmun ibland kallad korvkniv) som får göra alla möjliga sysslor, allt ifrån att tälja eldtänne till att öppna korvpaket men utöver den har jag en kniv dedikerad uppgiften jag är ute för. Under jakten har det tidigare varit Eka Swingblade men, nu är det en ny sheriff i stan!

    Detaljer
    Totallängd: 18,4 cm
    Bladlängd: 8,8 cm
    Vikt: 60 g
    Stål: 7C17Mov

    Intryck och detaljer

    Gerber Downwind Caper är en liten och smidig jaktkniv med en canvasslida och handtag i materialet G10 som både sörjer för bra grepp och, tycker jag, är visuellt snyggt! Det är ett rejält urtag mellan handtaget och eggen vilket både bidrar till bättre säkerhet vid hantering samt att du kommer nära knivbladet med handen när du jobbar. Det här tycker jag är helt suveränt vid urtagning av djur då jag upplever att jag har bättre kontroll med kort blad och bra känsla/kontakt mellan hand och kniv. Bladet har också en tydlig så kallad jimping på ryggen av knivbladet men istället för att, som brukligt, placera den längre bak så är den förskjuten framåt mot knivens spets. Även detta sörjer för god kontroll vid urtagning av djur då du kan placera ett finger längs ryggen på bladet för att täcka spetsen på kniven utan att riskera att glida av ryggen på bladet.

    Skärpa under användning

    Utöver det faktum att kniven är snygg kommer den med en praktisk och tyst knivslida i canvas, med en väl tilltagen ”dangler” för att rymma de flesta bälten och så levereras den sylvass! Direkt från lådan är den ”god to go” och även om det låter som att det är precis så det ska vara så är det faktiskt mer ofta än sällan som en nyköpt kniv behöver en sväng på ett bryne innan den är redo att tas i bruk. Även hållbarheten av skärpan tycker jag är berömvärd för trots att jag märkte skillnad imponerar den. Jag använde den, trots sin ringa storlek, till att skära mig igenom bröstbenet på två råbockar under vårens jakt och efter det var den fortfarande god för att med gott resultat flå djuren. Jag märkte såklart skillnad men den hanterade uppgiften med bravur.

    Slutsats:

    Gerber Downwind Caper är en kapabel jaktkniv i ett litet men imponerande och prisvärt paket som kommer ha en given plats i bältet på mina egna jaktbyxor.

    + Prisvärd.

    + Bra utformning och storlek.

    – Håller inte skärpan jättebra men är å andra sidan lätt att skärpa upp.

  • Testat: Eka Swedblade G4 – Värt att byta upp sig?

    Testat: Eka Swedblade G4 – Värt att byta upp sig?

    Under höstens jakter så testade jag den nya och uppdaterade versionen av Ekas numera klassiska jaktkniv Swingblade. En nyutvecklad version som ska vara lättare att rengöra, säkrare och som kostar nästan det dubbla mot föregångaren Swingblade G3. Den stora frågan blir således, är den värd det?

    Samma kniv i ny kostym?

    Jag har sedan flera år tillbaka använt föregångaren med goda resultat. Det är smidigt att ha buköppnare och kniv i ett och jag tycker slidan hänger bra i bältet utan att göra så mycket väsen ifrån sig. Det som tidigare nämnts som kritik är dock att de är svåra att rengöra efter att de varit inne och vänt i en älg, något som fällknivar alltid har emot sig när man jämför mot en fastbladskniv. Det här har Eka nu kommit med en lösning på och under höstens jakter har jag använt den uppdaterade Swedblade G4 med, nästan, lika goda resultat som tidigare.

    Först och främst, designen. Kniven ser ut som en swingblade men med några små undantag, bak på handtaget hittas en lite spärr som med några enkla handvändningar gör att hela kniven går att ta isär för att diska. I övrigt ser den ut som sin föregångare men levereras med kydexslida istället för den nylonklädda plastslida den tidigare kommit i. Slidan tycker jag är snygg men den är inte lika smidig som sin föregångare och nackdelen med att ha en hård slida är att den lättare ger ljud ifrån sig om den skrapas mot ris eller slår i en bräda i ett jakttorn.

    Isärtagning för rengöring

    Spärren för att ta isär kniven är relativt enkel och kräver inte så mycket eftertanke för att förstå hur den fungerar. Kniven tas isär genom att dra ut spärren och sedan vrida ena delen av handtaget för att på så vis kroka ur den ur en bajonettfattning. Efter det har du kniven i tre delar och kan diska allting enkelt och noggrant. Problemet som uppstått för mig är att vid flertalet tillfällen så har spärren åkt ut när kniven suttit i bältet och när jag sen sträckt mig för att dra ur kniven så sitter den plötsligt inte ihop helt. Ingen skada skedd och det går ganska snabbt att stoppa ihop den men är man inte uppmärksam finns risk för skärskador eftersom det då blottar en del av eggen som är infälld i handtaget.

    Slutsats

    I stort är det alltså samma kniv men med möjlighet att plocka isär den. Är den då värd det dubbla och behöver du byta för att att kunna vara nöjd? Jag tycker väl inte riktigt det. Min swingblade g3 kommer fortsätta vara trotjänare i många år till och jag anser att nylonslidan i kombination med att kniven inte helt plötsligt kommer att ramla isär vara två saker på plussidan som överväger faktumet att den är krånglig att rengöra. Jag har tidigare skruvat isär min gamla kniv men tyckte inte det var värt besväret så istället brukar jag koka hela kniven med handtaget på för att få ur gammalt blod som kommit in där det är svårt att diska.

    + Möjlighet att ta isär kniven för lättare rengöring.

    – Hård kydexslida som låter om den stöter i något.

  • Testat: Engelsons Jokkmokk

    Testat: Engelsons Jokkmokk

    Jag älskar att testa grejor! Oavsett om det handlar om ett traderafyndat gammalt stormkök, en fjällpulka från 80-talet eller en ny jacka tycker jag om att prova mig fram med både utrustning och kläder för att till slut hitta det som är optimalt för mig och mina användningsområden. Alltid lär jag mig något och förhoppningsvis kan de här lärdomarna även vara till hjälp för dig, jag själv söker i alla fall med ljus och lykta efter ärliga och vettiga recensioner innan jag trycker på köpknappen.

    Jaktstället Jokkmokk från Engelsons

    Till att börja med. Vinterjaktställ är kluriga och görs utifrån olika förutsättningar och användningsområden. En del har fodrade och varma ställ för att kunna vara stilla vintertid utan att frysa och en del har tunnare ställ i vintercamo för att använda under rörlig jakt. Engelsons ställ lutar mer åt det första men utan att göra bort sig helt under rörlig jakt. Kamoflagemönstret tycker jag är snyggt och det smälter in bra ute i skogar och på myrar.

    Jackan

    Den finns nu i två modeller, Anorak och jacka. Då jag redan fäst mig vid anorakmodellen av Jatkjackan Osby från Engelsons och använt den under ett par säsongers älgjakt var valet enkelt. Jag ville ha anorak. Det visade sig vara ett klokt va då den långa modellen gör att jag känner mig bättre klädd och rustad för vinterjakt. Modellen är dock varmfodrad så räkna med att bli varm om du vill använda det under skidåkning eller annan rörlig jakt.

    Jackan har två sidofickor med dragkedja, två radiofickor med dragkedja på bröstet och en magficka med lock. Fickornas placering är bra men sidofickorna som är placerade ganska högt upp är krångliga att komma åt med kikarsele och/eller ryggsäck på vilket gör de något svåra att använda. Kikarselens remmar är de som mest ställer till det mest men kikarselens fördelar är stora under rörlig jakt och jag väljer därför att ge avkall på fickorna. Kikarväskan på brösten gör också magfickan oanvändbar men av samma anledning som ovan väljer jag istället att förvara det viktigaste i benfickorna eller i ryggsäcken.

    Ventilation. Det här är oerhört viktigt i ett skalplagg som används för rörlig jakt då det lätt blir svettigt och möjligheten att ventilera ut det snabbt och effektivt måste därför finnas. Anorakmodellen har ventilation under respektive armhåla som öppnas med dragkedja. Där finns det ett meshtyg/myggnät som jag anser är onödigt och endast bidrar till att göra ventilationen sämre men det går att åtgärda med två snitt med kniven. Ventilationsöppningarna hade gärna kunna vara längre för att kunna öppnas upp mer men fungerar ändå okej.

    Byxorna

    har två sidofickor varav den ena har ytterligare en liten ficka med dragkedja för förvaring av exempelvis bilnycklar, två benfickor med lock och dragkedja samt en bakficka. Fickorna tycker jag är bra placerade och jag uppskattar dragkedjestängningen på benfickorna då det minimerar risken för att råka tappa något. Avsaknaden av ventilation gör sig däremot påmind ganska fort när jag skidar efter toppfågel och tillsammans med ett ändå ganska hyfsat foder blir det både varmt och lite bylsigt.

    Storleksmässigt är storlekarna normala men kanske åt det lite rymligare hållet på byxan utan att bli för långa. Det här är ett problem för mig men kan såklart vara av godo för någon annan. Jag är ganska lång och smal vilket gör att trots utrymme kvar i midjan så är byxorna något korta, det här är dock inte ett problem då jag alltid använder damasker.

    Slutsats

    Jokkmokk är ett prisvärt jaktställ, det är inte bäst på något men funkar både under stillasittande och rörlig jakt utan att göra bort sig någonstans. Används det som passkytt är det ganska varmt utan att bli för bylsigt och anlägg och rörlighet är bra. Jag gillar verkligen anorakmodellen av jackan och ser klara fördelar med att den går ner över rumpan utan att för den delen förhindra rörligheten. Byxorna har en del att jobba på om man som mig vill ha en smidigt och bra byxa för rörlig jakt, specifikt fågeljakt under vintern då bristen på ventilation är det mest avgörande.

    + Lång anorak som skyddar mot bra mot vädret.

    – Väldigt tät och skulle, enligt mig, dra fördel av att endast vara ett ofodrat skal. För varm för hög aktivitet.